Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De drack. Därefter satt de tysta ett par minuter. Frånberg
såg ut som om han njöt av något så obeskrivligt skönt att
den andre inte ville störa honom. Idiothuvudet, som i
verkligheten minst av allt var ett idiothuvud, hade sjunkit bakåt
mot fåtölj stödet. Ögonlocken låg halvslutna liksom under
sköna drömmar, och de fylliga, röda läpparna utstötte med
jämna mellanrum rökringar, som seglade uppåt mot taket efter
varandra.
Valerius gäspade så det knakade i käkarna. Rökringarna
slutade visserligen, men Frånberg rörde sig ändå inte. Han
stirrade fortfarande drömmande efter de luftiga väsen, som
vidgade sig och försvann upp i taket, medan han sade:
”Minns du Monte Carlo. — Minns du de solskensbelysta
terrasserna, det blå Medelhavet, palmerna, rosorna,
kvinnorna — kvinnorna i siden och sammet — halvnakna, rusande
som heta viner — minns du orkestern på terrassen — fiolerna,
som simmade i ett hav av eftermiddagssol.”
”Jag minns att jag förlorade fan så mycket pengar där”,
sade Valerius slappt.
”Minns du”, fortsatte den andre som förut, utan att ändra
ställning, ”minns du en kväll vi hade spelat och den där
fördömde croupieren vid sjuans bord med de små sylvassa,
vaxa-de, svarta mustascherna hade plockat oss på allt vad vi ägde
för tillfället hur vi drev efter strandterrassen, där eldflugorna
gnistrade i den mörkblå natten, och talade om Sverige?”
Valerius gjorde ett försök att finna bilden i minnet men
misslyckades och gäspade på nytt. Han svarade ingenting.
Det behövdes inte heller, ty de vattblå ögonen drömde
fortfarande, och rösten fortsatte:
” Vi talade om Sverige och dess framtid — om allt det som
kunde stampas fram ur dess jord. Du var skeptisk och
förebrådde mig att jag såg syner, att jag var fantast, drömmare.”
”Det gör jag aldrig mer”, sade Valerius. ”Nu känner jag
dig.”
”Hä!” skrattade Frånberg till, satte sig upp och räckte fram
sitt välfyllda cigarrfodral.
Ögonen fick ett säreget stelt uttryck.
”Minns du inte heller att jag rådde dig att köpa ett visst
slags papper?”
Valerius mulnade till men tog en cigarr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
