Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han gjort så många hundra gånger förut, i synnerhet om
nätterna, när sömnen svek och allt förstorades, både vinster
och förluster i den tysta ensamheten. Han blev varm och kall
om varannat alltefter de olika känslomomenten av glädje eller
rädsla avbytte varandra. Han byggde luftslott och stormade
himlen i sina drömmar — miljonär — miljonär sjöng det
oavbrutet i hans öron, och han berusades långa stunder av yrseln
av att äga. Det var inte detta som förr i världen att spara,
lägga öre till öre och få dem att växa till kronor, nej, här
kunde han på en gång, i ett enda tag riva till sig allt det han
strävat efter, det som hägrat i det kommande under alla dessa
år — på en gång vända svart i vitt, sorg i glädje, oro i
trygghet, skuld i tillgång, minus i ett stort guldplus. Och sen skulle
han aldrig spela mer! Sen skulle han aldrig köpa dessa
fördömda papper. Sen skulle han börja leva, gifta sig, sätta barn
till världen och därmed förvärva den enda evighetskänslan
livet kunde ge, detta att fortleva i sina barn. Han var
visserligen den siste av familjen, men än var det inte för sent att
börja leva. Vad hade han egentligen levat för under alla dessa
år? Samla pengar.
Valerius kände ett djupt medlidande med sig själv. När han
stod och stirrade ner på gatan och såg lyktan flämta genom
snöslasket tyckte han sig vara så hemskt ensam.
Lyckas det så gifter jag mig, sade han sig. Bums!
Åter började han vandra genom våningen, genom salongen,
salen och sängkammaren. Under hela tiden passerade hela
hans kvinnliga bekantskapskrets förbi i hans hjärna. Där kom
revisor Hedmans Berta, snitsig och mörkögd men lite för
kort; där generalmajor Härckels förvuxna, långbenta Agnes
med gammalfinrasens höknäbbsnäsa, förnämt kupiga
ögonlock, skidor till fötter och hår i venetianskt rött efter sista
recept; där fru Vamgren, den käcka och muntra frånskilda
frun, alltid munrapp och pigg, sprakande som ett helt
fyrverkeri och ständigt beredd till vilka tokigheter som helst;
där Rosa på 55-an, rund om barmen och med kysstäcka
kinder och svindelbringande läppar, som fört med sig många
små och stora äventyr; där den vackra Karin i handskaffären,
som alltid tycktes vilja tugga honom levande med sina fina
bländvita tänder; där–-ja, där fanns–-
Valerius stannade med ett belåtet leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
