Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att det skulle dröja så länge innan hon dök fram i den
långa raden?
Naturligtvis skulle han ta Anna Hök. Det var just en hustru
för honom, välsvarvad och rund, frisk och röd och med en
lite blygsam uppsyn, med ett halvt drag av vördnad, som
smakade så bra för en man. Sista gången hos direktör Byvall
hade de blivit riktigt intima. Han hade följt henne till porten,
och hon hade hängt gott fast i armkroken i halkan. Gud vet
om hon inte rent av kramat armen något. Flickan var
visserligen fattig, men vad gjorde det honom, han kunde göra vad
han ville nu. Han var rik–-i morgon.
Han skulle sannerligen ta och skicka upp några blommor till
Kungsgatan. Var det inte på Kungsgatan hon bodde?
Valerius gick in i sängkammaren för att titta i
telefonkatalogen.
Många Hökar fanns det inte. Det var lätt att finna — 247 95
Hök, Anna — telegrafist — Kungsgatan 44.
Jaha, det stämde.
Om han skulle ringa?
Dumbom! sade han högt.
Han slog igen telefonkatalogen. Det var som om smällen
skulle ha väckt honom ur hans drömmar.
Han såg sig omkring. Aldrig förr hade han känt sig så
ohyggligt ensam. Täcket hade åkt neråt golvet, och kuddarna
låg hopbucklade som efter en kärleksstrid. Byxorna hängde
tomma, urblåsta över stolskarmen, och hängstena hade
omfamnat stolskarmen i brist på annat. På spegelbordet red
kragen gränsle på en fotografiram med en fransk chansonett,
och den svartgrå silkeshalsduken slingrade som en orm med
den blänkande kravatthållaren som stjärt mellan
toalettaskarna av silver, hårpomadan, briljantinen och borstarna för
att till slut krypa in under manschetterna, som gapade
hungriga efter något att sluka.
I brådskan, när Valerius kastade sig ur sängen vid
ringningen, måtte han sparkat till de annars så ordentliga
hopställda skodonen, ty nu låg den ena blankskinnsskon på näsa
i kakelugnsvrån och nosade på eldgalleln medan den andra
fått sig en buckla mitt på tåspetsen.
Valerius suckade. Så gick han bort till kakelugnen och tog
ett porträttställ i mahogny från dess platta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
