Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hövding Frånberg, att direktör Valerius genast skulle komma
upp till häradshövdingen.
Anna såg på honom genom glasväggen, där hon satt på
andra sidan bordet och förtrodd petade i bacon med förlorade
ägg.
”Vad nu då!” undslapp det honom oförmodat, i det han
släppte tidningen.
”Vad?” sade Anna och såg förvånad på honom.
De brukade aldrig tala vidare till varann vid frukostbordet.
Erik sysselsatte sig alltid med tidningen.
Och nu hade han sagt tre ord i följd på en gång.
”Genast”, upprepade Erik jungfruns ord. ”Man ska väl ha
tid att äta först”, mumlade han.
Men han släppte tidningen och började tugga raskare.
För ovanlighetens skull kom han att se på Anna. Hon var
märkvärdigt blek.
”Är du dålig?” frågade han.
”Nej, hur så?”
”Jag trodde bara. Du är så blek.”
”Jaså. Nej. Jag mår bra.”
Hon kunde naturligtvis inte säga åt honom att hon var rädd
att det var något om skilsmässa i görningen.
Så fort Erik gått ringde hon till Frånberg.
”Goddag, det är Anna.”
”Redan uppe?”
Han röst hade det vanliga burleska tonfallet, och han
fortsatte:
”Vad kan jag stå hennes nåd till tjänst med?”
”Varför ville du att Erik skulle komma upp? Han anar väl
ingenting?”
”Är du tokig! Jag är stum som graven. Vad trodde du det
var fråga om?”
”Har han inte talat om skilsmässa?”
”Inte till mig. Har han gjort det till dig?”
”Nej, men jag trodde. Vad var det då?”
”Affärer. Ja inte kärleksaffärer”, skrockade han. ”Dem
behåller vi för varann, vi två, eller hur, Anna?”
”Akta dig! Man kan lyssna i telefon.”
”Inte! När ses vi igen? Kommer du upp något i morgon?
Jag är hemma vid tvåtiden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
