Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det går galet till sist, Gustav.”
”Kommer du?”
”Jag vet inte. Jag får se. Jag ringer. Ajö.”
”Ajö, min skatt.”
Han smackade i telefon. Anna gick in och fortsatte
frukosten lugnare. Hon levde sitt liv liksom Erik sitt. Genom en
tyst överenskommelse inkräktade de inte mer på varandras
göranden och låtanden, men Anna var ändå inte säker på om
Erik skulle ta saken lugnt, om det verkligen kom i dagen vad
som ägde rum mellan henne och Frånberg. Hon försvarade
sig med att alltsammans var Eriks fel. Det var han som
kopplat av ledningen mellan sig och Anna. Han fick också stå
ansvaret. Förhållandet med Frånberg hade inte börjat förrän
några månader efter den där minnesvärda kvällen, då Erik
gått ifrån henne rasande och stannat borta hela natten och
låtit Anna ligga och gråta sig till hämnd. Hon hade aldrig
haft en tanke på Frånberg i erotiskt hänseende, hur mycket
han än fjäsat för henne, men Eriks misstankar hade liksom
pekat ut vägen för henne. Hon började sysselsätta sig med
Frånberg i tankarna. Intressant hade hon alltid funnit honom
redan från första gången de träffats för många år sedan. Det
var något vulkaniskt, ursprungligt hos honom, detta väldiga
manliga, som tar så många kvinnor utan att de egentligen
gör reda för sig vad det är. Visserligen var han kort och
klumpig, halsen för tjock och ögonen för utstående, men hon
kände i alla fall viljan och maktstyrkan, som bodde i detta
mindre tilltalande skal. Han liksom utstrålade underliga,
våldsamma strömmar av energi, och en gång, långt innan hon
träffat Erik, hade hon nästan hållit på att duka under för
honom vid hemfärd i hyrvagn från en bal, men i sista stund
hade hon stötts tillbaka av hans brutalitet, hans rent animala
kraft. Men det var en mycket farlig seger hon vunnit. Hon
blev rädd för honom och undvek honom långa tider med den
riktiga känslan av att hon liksom den gode Pyrrus vore
förlorad med en sådan seger till.
I början av Eriks och Annas äktenskap hade Frånberg
hållit sig tillbaka, av vad orsak det nu kom sig, men efter hand
som han märkte att det kommit någon mellan de båda
makarna, hade han vid varje tillfälle sökt bli ensam med Anna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
