Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullpackat med strejkande lyckades Frånberg få några
inblickar som förvånade honom på det högsta.
”Ni talar om kapitalet”, började Rundkullen, sedan han
tagit en kaffeklunk. ”Vet ni vad kapital är? Kapital är en
inbillning. Det finns inget kapital. Det finns bara ett kapital.
Det är det här” — han räckte fram ett par något nagelsvarta
händer — ”och det här!” Han knackade sig för pannan.
”Vidare”, kommenderade Frånberg, när Rundkullen
stoppade för en stund.
”När man begagnar dem, det vill säga arbetar med händer
och hjärna, blir man hungrig. Den som inte får äta sig mätt
dör, halvsvälter, strejkar eller gör revolution. Det är enkelt
och lättfattligt, va? Lika enkelt är det att säga: ge dem
tillräckligt med mat, och kulturen är räddad. Javisst, det är nog
bra, men hjälper det strängt taget annat än tillfälligt? Inte
stillas vår stora hunger, hunger efter människor.
Katastrofteorin med kapitalet tror jag inte på, lika litet som att yttre
medel löser klasskampen. Meningen med livet kan ju inte
gärna vara att den som för tillfället har makten av nåd ska ge
den andra parten det som är en rättighet — lika lite som den
andra parten, när han kommer till makten, ska passa på att
hämnas och förtrycka.”
Frånberg var idel öra. Underliga arbetare det fanns. Och
som till på köpet inte talade slang.
Rundkullen fortsatte:
”Vi är allihop några själviska skurkar — kapitalisten lika
väl som arbetaren. Alla tänker vi på vår egen fördel. Det vore
inte så illa om vi skulle börja sysselsätta oss lite mera med
vår själviskhet, slipa av den och försöka att passa ihop oss
bättre i den stora skummaskinen, som ska förtäta det
väsentliga i kulturen till något slags mål. Nu är vi några lata
rac-kare allesammans, som inte orkar skrubba oss själva rena
från lorten. Luften är förgiftad av egoism, ser ni, av
penningdyrkan och maktsträvan. Se bara till exempel på dessa
pap-persjobbare, som ligger och skojar med aktier och gud vet
allt dag ut och dag in. Vad vill de livet? Vad vill de
människorna? Vad vill de kulturen? Vad vill ämbetsmän och
tjänstemän, borgare och arbetare annat än roffa åt sig? Och
vad vill de med sitt rov? Leva lyckligare. Men vad är då
lyckan? Är det att vara mätt? Näppeligen. Lyckan måtte väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
