Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg ur. Bara den röda, breda mattan från vagnen till porten
verkade furstligt. Hon var askungen som skulle på kungabal.
Hon knep honom i armen av lycka. Hon hade velat skrika av
förtjusning, så roligt var det. Och trappuppgången sen! I
gir-lander av rosor och grönt med virade flaggor. Det osade fest
på långt håll. Uppkomna skildes de åt. Hon försvann åt
damgarderoben, sedan hon tagit ett heligt löfte av honom att han
skulle vänta. Under tiden lämnade han pälsen, putsade sig
framför spegeln och drog på handskarna.
Mycket folk hade ännu inte anlänt. Det var rent av
barnsligt att komma så tidigt. Före småtimmarna blev det aldrig
något riktigt livat, det visste han av erfarenhet. Men Lotten
hade nödvändigt velat ge sig av tidigt hemifrån, för att
värdinnan skulle tro att hon skulle på en vanlig bal. Det var inte så
lätt för en stackars flicka i parfymaffär att behålla doften
av ett hyggligt liv omkring sig.
Valerius stod och spände vador utanför garderoben. Han
kände sig på sin mammas gata. Vaktmästarna bugade när
de gick förbi, och frackklädda, omaskerade herrar hälsade
honom med ett ”Hej, gamle syndare!” eller något liknande
kärväntligt uttryck. En och annan dam borrade ögonen i
honom genom masken. Han var onekligen en vacker karl, i
synnerhet i frack. Det ljust nordiska håret låg omsorgsfullt
benat mitt i, inte längre över vänstra örat, som under fru
Hisselhorns älskvärda styre; den lätt böjda, romersk-katolska
näsan drog sig med en aning om förnämitet ner från den
höga, rynkfria och vita pannan, och mustascherna hade
återfått en elegant krök, sedan de sluppit den förut obligatoriska
dragonstubbf asonen.
Den Colombine som i brusande skärt tyll hoppade ut ur
damgarderoben och ilade fram till honom skälvde också i
ögonglittret bakom masken av stolthet och förtjusning, när
hon grep hans arm.
Han var inte mindre stolt.
”Vad du är söt!” viskade han och tryckte hennes arm
hårt. ”Och så vackra ben sen”, tilläde han ännu tystare.
”Vad du är dum! Ska du inte ha mask?” fnittrade hon. Hon
tyckte han såg för bra ut och var rädd att mista honom.
”Herrar har aldrig mask här”, lärde han henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
