Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kontor, styra människo- och penningöden genom
telefontratten.
De gamla, förståndiga mäklarna ruskade på sina i synd
grånade huvuden. De förstod sig inte på den nya tiden men
klagade bittert över att den gamla goda tiden försvunnit.
Valerius var däremot av motsatt åsikt. Nu hade det blivit
riktig luft för honom. Nu kunde man sträcka ut
penningfantasins vingar, nu kunde man segla ut över industrin och slå
sina klor i aktierna allteftersom de blev feta och lönade sig.
Några politiker försäkrade visserligen att tiderna var farliga
och pekade på Balkan-krigen. Varningsord regnade utan
uppehåll.
Valerius fann detta göra saken ännu mer spännande. Han
kände sig som håvfiskaren på Strömmen. Oron och skummet
stod kring honom, men han såg också hur de blanka
silverfiskarna håvades in. Här gällde det att vara med, hålla sig
framme. Vad begrep politikerna om världsläget? Krig var
omöjligt Alla var för ekonomiskt bundna till varann, och de
där ryska sågfilarna kände man till. De dök upp var gång
man ville öka försvaret.
Valerius och hans vänner hade riktigt roligt åt
spåmännen. Och nyttigt var det för pappershandlarna, att allmänheten
hölls på spänn. Alltid kunde det göras pengar på oro och
osäkerhet. Det stegrade intresset, och begagnade man sig klokt
av förutsättningarna kunde man till och med förtjäna bättre
på baisse än på hausse.
Hela våren gjordes det glänsande affärer, och när
sommaren kom sken lyckans stjärna över finansgenierna. Valerius’
affärer stod i sitt högsta flor. Han hade skaffat sig en
hej-dundrande fin racermotorbåt, och med den snurrade han och
hans genibröder omkring i skärgården i sjutton knops fart
och gjorde strandhugg på hotellen och ödeläde så mycket de
hann av spritlagren. Skogen stod grön, himlen blå, fjärdarna
lyste i silver bara för deras skull. De tog iland på obebodda
öar och härjade och badade. Ibland hade de ett helt
bunka-lag med flickor med sig, och då lektes det paradis i så
utsträckt grad att till och med gamla förhärdade, mossbelupna
abborrar, som brukade stå och glo nere i sjögräset, for iväg
och sjasade undan sitt eget yngel för att de inte skulle de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
