Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det andra som en tätting från gren till gren, medan de
vandrade till hotellet.
”Vad man åker härligt i våra sovvagnar, mycket bättre än
i Pullman — jaja, i Orientexpressen åker man ju inte heller
dåligt, men se vad jag framför allt älskar hos oss det är
snyggheten, ordningen, renligheten — vad här är varmt — hu! Jag
måste ta en riktigt — riktigt tunn klänning på — dammar
det mycket där ute på utställningen? — tror ni man kan gå
i vitt? — Nej men titta sån vacker båt som ligger där — tror
ni det blir krig? — det tror jag inte heller — men Berta var
fasligt rädd på tåget — de pratar så mycket dumheter — min
man är i Ryssland, vet ni, direktörn, och tänk, jag har inte
haft brev från honom på en månad — är det lång till
utställningen? — det gick väl bra med båtfärden — ja se jag sa åt
Berta att hon var ett riktigt våp — sådana karlar som
direktörn reder sig alltid — till och med i vanskligare i situationer.”
Här klatschade hon till livsfarligt med de mörka ögonen
och fortsatte:
”Har ni gjort upp något program för i dag — jag måste
nödvändigt se de där galna ryska målarna — de ska vara så
tokiga — och så vill jag absolut åka på den där rutschbanan
— tänk att det var en skolpojke som sköt ärkehertigen av
Montenegro — om det nu blir krig och vi kommer med, ska
ni också ut då? — Kära Berta, du glömde väl inte
parfymflaskan på tåget?”
Här vände hon sig om till generalkonsulinnan, som seglade
fram lycksalig vid Axels arm.
Hon är bedårande, tänkte Valerius. Det där om
ärkehertigen av Montenegro angår mig inte. Och pratar gör hon ju lite
för mycket. Men det är bra, så slipper jag anstränga mig i
den här hettan. Såna ögon hon har! Och sån kropp! Och
mannen i Ryssland! Underligt. Det är något av Anna i henne,
och ändå är det inte hon. Anna var tystare — betydligt —
Han såg Anna framför sig i solljuset för ett ögonblick. Hon
drog förbi som solrök och blev borta. Han kunde inte låta
bli att sammanbinda henne med Frånberg och rynkade
pannan vid minnet.
Ånej, en gång till dummar jag mig inte, tänkte han och
blev stel, högtidlig, så att fru Krohn vart alldeles häpen över
förvandlingen och förstummades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
