- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
31

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag vet, att jäg snarare kan betrakta mig som en fattig
än som en rik enka, att det här huset inköptes för
arfsmedel, som tillhörde min mans systrar, att
sterb-huset ännu häftar (jag tror det är termen) för en skuld
till dig, men att jag icke vill detta, utan bönfaller, att
du skänker mig lugn genom att framför alla andra
göra dig godtgjord! Nu har jag sagt. hvad jag hade
på hjertat, och tillägger, att jag i vår flyttar härifrån.»

Matilda kände sig icke litet stolt, då hon så på én
gång utgjutit alla sina tankar; men hon fattades af en
djup misslynthet, då Robert, i stället för att berömma
hennes styrka eller egna henne minsta gnista af
beundran, med ett det retsammaste leende svarade:

»Det är mycket illa, att du ej kan få det nöjet,
att till hvarje pris göra dig af med en borgenär, som
framför alla är dig motbjudande. Tyvärr kan jag dock
icke tjena dig härmed, emedan jag af din man fått ut
hvad jag hade att vänta.»

»Men herrame säga, att det icke kan vara så.»

»Jag skall visa dem, att de misstagit sig... Jag
har fått aktier i de båda grufvor, i hvilka Julius var
delegare.»

»Således,» utbrast Matilda, »finnes icke minsta del
af Ingeborgs penningar qvar i detta hus?»

»Huru du uttalar min aktade hustrus namn!»
svarade han med en ton, så sträng, att Matilda spratt till.
»Man skulle tro, att det är för hennes skull...»

»Min gode svåger, jag blir mycket, mycket ledsen,
om jag sårät dig! Julius älskade henne så högt, och
du fattar en hustrus känslor.»

»Nej,» sade Robert med en viss kall oblidkelighet,
»jag fattar icke dina känslor ... Men lemnom ett ämne,
som sårar oss båda! Du håller af Minny och har varit
god och förbindlig mot hennes fästman.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free