Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarken mer eller mindre än en mystifikation. Asken
innehåller säkert någon större dyrbarhet, och som
Robert känner din lilla mani att slippa stå i någon
obligation hos honom, har han begagnat denna pseudonym,
under hvilken han döljer sig sjelf.»
»Ja, så är det!» utropade Kerner, förtjust öfver
Minnys fintlighet. Han såg visst icke Matildas rörelse
från dess rätta sida, men han såg att hon var ytterligt
misslynt, och derför tilläde han för bättre minnes skull:
»Ja, det är alldeles tvärsäkert!»
Hans kraftiga, godmodiga försäkran inbringade
honom ett vackert leende från den unga enkans läppar,
och i det blodet åter lätt färgade hennes kind, yttrade
hon: »Det är nog möjligt, att ni har rätt... Nåväl,
klipp af snöret!»
Då asken blifvit. öppnad, befans i den ett etui af
rödt sammet.
»Öppna, öppna!» ropade Minny gladt. »Här är
tydligen icke fråga om en väninna, utan helt enkelt om
en vån.»
Öfver Matildas ögon skymtade ömsom sol och
dimma, då hon öppnade locket., men sedan det skett,
blef solen ensam rådande: etuiet innehöll ett präktigt
halsband af äkta perlor.
»Men det är ju alldeles omöjligt, att jag skulle
kunna ta emot en sådan dyrbarhet såsom gåfva af —
en svåger! Men nog är halsbandet obeskrifligt vackert
... hvad säger du Minny ?»
»Jag säger, att om Robert någonsin skulle ha skäl
att bli sårad, så vore det, om du föraktade att bära
hans gåfva.»
»Dessutom,» tilläde postmästaren, alltid tillreds att
insticka en liten artighet, »kommer han knapt att kunna
skilja perlorna från Matildas hals: färgen på begge är
så lika.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
