Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Smickrare!» Matilda gaf sin gunstlings-svåger ett
lätt slag på kinden och ilade derefter upp till sig med
sin skatt.
»Nå,» yttrade Minny mycket allvarsamt, då hennes
svägerska var borta, »hvad säger du nu?»
»Ingenting, ty jag törs ej vidare motsäga dig på
en sådan dag som denna! O, min dyra Minny, du vet
icke...»
»Jo, jag vet,» inföll Minny skämtande, »att tiden
redan skridit så långt fram, att den ej medger
romantiska utgjutelser... Gå nu för all del, så att jag får
rangera om allt det, som jag ännu har att uträtta!»
lO.
På Minnys bröllop.
Lennes nåd Matilda hade i dag, för första gången
på långlig tid, upplåtit hela sin präktiga våning
för att emottaga ett stort antal folk. Sista gången den
sålunda begagnades var det för en svartklädd, högtidlig
skara begrafningsgäster, nu för en brokig skara glada
bröllopsgäster... Alltid samma lifvets variationer!
Aldrig hade Matilda, som snart afslutade sitt
tjugonde lefnadsår, strålat af en så förbländande skönhet
som denna afton. Hon bar en hvit silkesflorsklädning,
hvars luftiga väfnad enkom syntes passa för hennes
fina gestalt, öfver hårets rika flätor hvilade en krans
af hvita rosor, och på halsens elastiska grund höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
