- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
51

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Åh, den är icke från mig! Jag skulle icke ha
vågat att uppvakta med blommor.»

»Men...»

»Det är blott en svågers lyckliga privilegium.»

»Ah, Kemer har då tänkt äfven på mig!»

»Det tror jag visst,» svarade häradshöfdingen, som
ej kunde hindra sig från att utkasta ett litet skämt i
flykten, »att han gör mer än ofta. Men buketten är
ifrån herr Ken...»

»Låt oss icke uppehålla vigseln, herr häradshöfding

— det vore att ådraga oss brudparets missnöje!»

Matilda tog hastigt den vackra buketten i sin hand
och nickade helt vänligt åt den bortilande marskalken.
Då han var försvunnen, skaffade hon sig någon
förevändning att för en sekund få skydd af ett
gardindraperi, och hade man under den sekunden sett henne,
skulle det lätt kunnat märkas, att en snabb
kommunikation egde rum mellan de purpurröda blommorna och
hennes purpurröda läppar.

Några minuter senare stodo brudgum och brud
framfor den vigtiga brudpallen, och medan de båda,
helt förklarade, med hjerta och öra lyssnade till prestens
uttalande af det betydelsefulla vigselformuläret, möttes
tvenne par ögon, som icke på länge blickat in i
hvarandra. Robert Kennedys stannade vid perlbandet kring
Matildas hals och sänktes derefter till buketten i hennes
hand. Hennes hade, efter det flygtiga mötet, stannat
vid mattan, på hvilken brudpallen stod.

Men sedan ceremonien, med hvad dertill hörde,
var slutad och efter skålen den vanliga folkvandringen
kom i rörelse, blef det först riktigt tillfälle för den
resande svågern, att helsa på sin svägerska och förtroligt
räcka henne handen. Det är möjligt, att han härunder
gjorde tvenne upptäckter, den ena, att handen lätt dar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free