- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
111

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Marie-Charlotte!’ utropade han ... Apropos, jag
kommer just nu ihåg att jag icke skänkt er någon
bröllopspresent, men under det inkognito, som jag nödgas
iakttaga vid min närvarande vistelseort, kommer jag
ingenting åt. Det faller mig derför in att skänka er
mitt namn. Jag hoppas att han skall sentera denna
uppmärksamhet af sin frånskilda hustru, gifven till
förmån för den nya...

Nå, hvar tog nu meningen vägen — jag har
bestämdt icke berättat er hvad han sade?

’Marie-Charlotte!’ ropade han. ’Min galna kärlek
till dig har liknat ett brusande Niagara, men nu har
den nedstörtat i en pöl af Döda hafvet’ <.. Han hade
rätt. Aldrig, stackars Pauline-Marie-Charlotte, kan du
föreställa dig hvilket istadigt sinne han har! Tror du
att, när lillans arm åter liknade en lilja utan
schatteringar, han glömde sitt döda helgons skymf i hennes
ättling? Aldrig! Kärleken låg stendöd i pölen. Han
började afsky mig för min sjukdom — du vet:
svartsjukan ... det är en inflammationsfeber.

Min goda Marie-Charlotte, du kan förundra dig
öfver att jag icke också är svartsjuk på dig... men
jag är öfvertygad om två ting: det ena att du är en
fullkomlig obetydlighet, det andra, att jag så pass
ku-rerat honom för kärlek att han icke lätt får smak på
någon ny.

Jag sätter mig fullkomligt in i situationen af ért
giftermål. Du hade ju kommit för att vårda och
uppfostra liljan, och du hade säkert en stor talang i den
vägen. För att nu alltid bibehålla dig som vårdarinna
af Karinas efterlemnade skatt, ansåg han lämpligt att
städsla dig med äktenskap. Vet du hvad jag också
tror.. Jo, att han var mörkrädd för min vålnad och
i ett anfall af förtviflan beslöt att gifta sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free