- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
292

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

timmer att se på, sig’... Men trösta dig med att jag
visar hvarje slags qvinnor samma artighet! Säger jag
till ladugårdspigan... Sara, du ger mera mjöldricka åt
Gullstjernan — det är säkert — än åt Bläsaii, men om
du understår dig att vidare vara orättvis, du som känner
din husbondes rättvisa i allt, så kallar jag dig det
svar-taste kadaver, jag någonsin sett!’. .. Nå, för att ersätta
henne bannorna, spetsar jag mustaschen af bara tusan,
så att hon har något agreabelt att gapa på med sina
hederliga koögon.»

»Ja, nog är du medgörlig mot qvinfolken!»

»Det tillhör en gentleman... Men jag kan också,
mot dem draga ned mustaschen, och då sätter jag på.
min barska min, som det icke duger att leka med. Dét
hette alltid vid regementet: Den satans Brinken, bara
han vrider ned mustascherna, darrar hvarenda karl för
honom’... Men jag blir aldrig högljudd och tillåter icke
heller mina ögon att ersätta eldbrasan, då jag blir
retad.»

»Var så god och kom icke med pikar, kapten.
Eldbrasan ... jag undrar hvad du har att förarga dig öfver,
jemfördt med mig... Men då vi tala om förargelse, var
det icke harmligt, att vi skulle ha just nu skickat vår
flicka till pensionen! Den här mamsellen, som vi fått
hit, skulle ha satt. riktigt ställ på Mina... men det lönar
icke att tala om, och det kommer endast att stanna vid
profmånaden.»

Lydia tänkte, der hon småleende af hört herrskapet,
att hon hellre skulle ta hvad som kunde fås, än komma
tillbaka till Hinstorp, der en oerhörd småaktighet och
den oerhördaste brist på granlagenhet gjorde arbetet
tyngre, än det var i sig sjelft. Emellertid fans en god
sak, som Lydia satte värde på att lära: hennes nåd
var nämligen en utmärkt skicklig matlagerska, och
under senare delen af månaden anförtroddes Lydia att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free