Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tag af till höger, när han gått rakt öfver skogen .. .
men det är långt dit.» Jag fortsatte min vandring. Det
var redan natt, då jag ändtligen såg ett ensligt ljus skymta
från den sidan, hvarest bostället skulle ligga. Jag smög mig
dit, der ljuset lyste. Fönstret låg helt nära jorden, och den
nedfälda rullgardinen var så smal, att jag på sidan kunde
se allting i rummet, och, Waldenberg, hvad tror du jag såg?
Constance, min tillbedda, olyckliga Constance! Dock, hvad
säger jag . . . var det hon sjelf? Nej, det var blott hennes
skugga. Hon låg på knä framför soffan med händerna i
qvalfull ångest sammanvridna. Utan tvifvel anropade hon
himlen om ett snart slut på sina plågor. Ett svagt rop
undföll mina darrande läppar.. jag var nära att falla till
marken vid öfvermåttet af mitt lidande. Med yttersta nöd
fasthöll jag mig vid det utskjutande fönsterbrädet, rädd att
förlora den heliga synen, hvilken, ehuru ryslig, likväl
öfver-tygade mig, att hon ännu med lika stor smärta begrät det
öde, som åtskilde oss.
Ha, den gamle nidingen! Månne han nu erhållit
belöningen för sin äregirighet, för våra qval, vår jemmer? Men
jag vill icke fördöma honom: vi behöfva båda en nådig
domare ... Mitt rop, ehuru svagt, hade likväl icke undfallit
henne: hon lyssnade med spänd uppmärksamhet. Hon sträckte
händerna mot fönstret.. . »Axel, min Axel», hviskade dessa
älskade läppar, hvilka så ofta tillsvurit mig tro, »Axel, jag
kommer snart!» Och det var förunderligt huru lugn och
stilla hon sedan blef: hon tycktes hafva ansett utropet och
den brutna rösten som en glad inbjudning från den
bortgångne, att snart förena sig med honom. Arma, dyra
älskade Constace, vi skola snart, ja snart vara förenade i
döden! -
Jag vill ej söka skildra mina känslor, mitt tillstånd:
det var ett berusande elände. Jag hade ju slutligen funnit
henne.... Jag vakade vid hennes fönster, till dess
morgonens första stråle bröt fram. Då släpade jag mig åter
till prestgården. Dörrarne voro lemnade öppna. Utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
