Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jägmästarens drag undergingo en ryslig förvandling. Det var
intet tvifvel, att han ej skulle verkställa sin hotelse. Muller
skalf under det qvalfulla gisslet. Vexelvis betraktade han
det förfärliga uret och sin obeveklige domare, om ej minsta
drag i hans hårda ansigte skulle mildras. Det blef dock
allt strängare och hemskare för hvarje sekund. Den fjerde
minuten hade framskridit. De stodo midt emot hvar andra
och stirrade i hvar andras öga... de måste ha liknat
af-grundsandar. Ändtligen fattades icke mer än en sekund i
deri femte afgörande minuten. Från uret, hvilket de båda
betraktat, träffades ännu én gång deras blick ... en half
sekunds dödstystnad . .. öfverjägmästarens tumme närmade
sig långsamt låset.
»Jag svär!» ropade Muller och sjönk till golfvet,
utmattad af den förfärliga ansträngningen.
Med samma isande lugn som han hotat, lade
öfverjägmästaren sitt vapen på bordet, upphjelpte den förkrossade
ynglingen, framdrog papper, sköt bläckhorn och penna till
honom och sade nästan hviskande: »Skynda dig, för guds
skull, vi ha ingen tid att förlora!» Muller sträfvade att sam!a
sina förvirrade sinnen. Hans hufvud var oredigt, och han
visste knappast sjelf hvad han gjorde. »Skrifl» befalde
öfverjägmästaren och satte pennan i hans hand. Darrande
tecknade den olycklige till sin arma Constance några få
af-skedsord, hvilka underrättade henne, att han, beröfvad allt
hopp på denna sidan grafven, gick att söka döden.
»Seså... det är bra!» sade den gamle mannen. »Nu
svär du att, i händelse Constance en gång får veta det du
lefver, aldrig lemna henne förklaring och att icke med det
mest aflägsna ord hänsyfta på denna natt!» Han förestafvade
en ohygglig ed, hvilken den olycklige Muller stammade efter,
och när afgrundsceremonien var slutad — ty vid någonting
mindre kan jag icke likna den — tillsade honom hans värd
att skyndsamt kasta in hvad han nödvändigast behöfde med
sig på resan. »Det öfriga», tilläde han, »måste för syns skull
blifva qvar här och skall framdeles hemsändas till din far.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
