Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Arthur blifvit ensam, kastade han sig på soffan
och bröt det efterlängtade sigillet. Brefvet innehöll följande:
»Redlige vän!
Nu, Arthur, skall du erfara hvarför mitt väsende på
denna senare tid, varit så sorgset och hemlighetsfullt. Jag
behöfver ej mera mot en sann vän iakttaga denna
förbe-hållsamhet, hvilken så ofta sårat dig. Du skall lära känna
mitt hjerta in i dess förtroligaste vrå och finna, att jag icke
kunnat handla annorlunda, emedan ett mörkt öde hållit mig
fjettrad i sina bojor. Dessa hafva nu brustit, men minnet
af hvad som passerat skall förblifva i mitt hjerta, till dess
den ^oja brister, som binder anden vid stoftet. En
välgörande frid har dock nu lägrat sig omkring min själ: tanken
på uppfyld pligt och af seger öfver mig sjelf har tillfört
mig en ljuf tröst, och efter hand skall jag repa mig och
med min forna kraft återgå till lifvets bestyr, dess hopp
och fröjder, dess smärtor och missräkningar... kort sagdt,
till alla dess brokiga vexlingar.
Skall du väl tro dina egna ögon, bäste Arthur, då du
läser orden: »Jag har varit gift, vigd åtminstone, och är
nu enkling?» Under våra resor beskref jag många gånger
för dig min kusin, den härliga Constance, hvilken du vet
att jag älskade med broderlig kärlek. Jag hemkatlades,
såsom du erinrar dig, skyndsamt från N... jag kom, och, o
gud, hvad fann jag? Ett gränslöst elände! En ödeläggan-,
de storm hade rasat fram och bortsopat hjertbladen af den
friska blomma jag lemnat.
Förlåt att jag blott ytligt kan vidröra detta
smärtsamma ämne! Waldenberg får meddela dig de närmare
omständigheterna. Min farbror, förblindad till sista
ögonblicket af den mest oförlåtliga stolthet och äregirighet,
använde på dödssängen alla medel att öfvertala mig att inför
verlden återgifva Constance hennes heder. Kunde jag vägra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
