Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gäcka, Leiler — nej, nej, långt derifrån!» Alfhilds
tårar föllo varma på den hand, som omslöt hennes. Det
var bedjande daggdroppar, men de förmådde ej stilla den
oro, som åter brände genom hans fibrer.
»Är det ej att gäckas på dubbelt sätt, min älskade»,
frågade han bittert, »att låta mig se dessa tecken af din
djupa känsla, låta mig läsa den i din blick, och likväl med
dina läppar förneka den?»
»Jag har icke förnekat den.»
»Icke? Nå, gud gifve då, att mina öron bedragit mig!
Men sade du ej, att du, öfvertalad af farbror Sebastian,
kommit hit endast för att öfvertyga dig, att jag icke kände
någon bitterhet mot dig?»
»Jo, Leiler, det gjorde jag, men det motsäger icke
hvad jag nu sade, ty för känslorna råder ingen. De komma
och bosätta sig utan hvarken fråga eller medgifvande: de
lyda således icke under någon domstol. Men i sin
utveckling äro de underkastade vårt förnuft och vårt samvetes
doms-rätt. Mina känslor, Leiler, blifva evigt de samma, men blott
jag vet, att du ej känner någon ovilja mot mig, så är jag
lugnad och vill tåligt afbida hvad den aflägsna framtiden
kan bjuda.»
På Leilers läppar darrade ett bittert leende. »Du är
då belåten med bra litet», svarade han, häftigt uppryckande
och ströende omkring sig de vilda tosor, som växte vid hans
fötter, »ja, med bra litet, Alfhild! Du vill icke ens veta
om jag evigt skall älska dig, evigt vara dig trogen.»
»Nej, det har jag ingen rättighet att få veta, förr än»
.. . hon sänkte rösten .. . »Hvad vi känna i våra hjertans
djup, det måste vi afgöra med Gud och oss sjelfva, men
vi få icke utbyta det, och derföre, Leiler, låt oss nu skiljas,
väl med smärta, men icke utan tröst! Jag är lycklig att
hafva sett dig, men förstör ej sällheten af detta intryck
dergenom, att du öfverlemnar dig åt dessa vilda, mörka,
lidelsefulla utbrott, dem jag ej kan fatta, men för hvilka
jag rysande bäfvar till baka. Lofva mig, att du vill använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
