Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vild häftighet för hans sinne. Han gick omkring
upphöjningen till andra sidan, hvarifrån han med ett slags utmanande
uttryck betraktade det omhölje, hvilket noga dolde de
jordiska lemningarne af grefve Albano von H.
»Till och med efter döden skola de fastkedja henne vid
den varelse, som utgjorde hennes högsta skräck i lifvet!»
mumlade han.
En qvarts timme gick Leiler fram och till baka mellan
de begge hvilorummen. Vaxljusen flämtade allt mattare: en
del voro redan nedbrunna och blandade sitt os med den
döfvande lukten af rökelse.
Ett sakta ljud, ett lätt vidrörande väckte honom. Han
vände sig om, utsträckte armame och Alfhild låg vid hans
bröst.
Alla betänkligheter i afseende på hans äktenskapliga
förhållanden, alla tankar på det passande eller opassande
funnos ej mera till i Alfhilds själ. Då Leiler var fri, aktad
och eftersökt, kunde hon frivilligt skiljas från honom, men
nu, då han som en brottsling var häktad för lifssak, då
hans ära var på väg att besudlas af vanhedrande misstankar
och hans stolta hjerta oerhördt måste lida, då voro alla
betänkligheter försvunna, och hon hade velat gå till dess hon
dignat af trötthet för att komma till honom, trösta honom
och genom den varma tryckningen af sin hand försäkra att,
om än hela verlden ropade skyldig, hon visste, att han icke
var det.
»Min Alfhild, mitt allth sade Leiler och slingrade
ar-marne om henne, som lät sitt trötta hufvud sjunka mot
hans axel. En hel ljusflod strömmade öfver hans anlete.
»Låt oss gå ut i salen!» hviskade hon.
»Icke ännu . . . följ mig först till den säng, hvari Telma
slumrar, och lofva i hennes kalla hand, att du evigt...»
»Icke så!» afbröt Alfhild. »Hvarföre skulle våra löften
beseglas vid dödens läger! Och utom dess, hvartill
behöf-ver du ett löfte? Jag skall älska dig för oss begge, Leiler!
Ty jag har hört, hvad jag aldrig visste, medan hon lefde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
