Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det var du, som uppväckt den smärta, hvilken djupare
grep in i hennes lif än sjelfva det förfärliga giftermålet, och
derföre tror jag, att det skall gifVa henne en ljuf glädje, att
jag upptager hennes kärlek och således i min känsla tvenne
väsenden älska dig.»
Arkitekten, mannen med det fantastiska sinnet, greps
djupt af denna Alfhilds idé. En sådan kärlek passade fullt
för honom. Stormande klappade hans hjerta mot hennes,
och det breda brösthvalfvet vidgade sig af tillfredsställelse.
»Du behöfVer då icke ens min försäkran, att jag ej
de-lade Telmas känslor?» frågade han.
»0, nej . . Här påstås dock motsatsen.»
»Men tror du, att Telma, denna så finkänsliga varelse,
fastkedjade sitt hjerta vid ett, som aldrig lät henne ana ett
återsvar?»
»Store gud, till hvilket bråddjup vill du föra mina
tankar? Telma var ren som en engel... och att hon älskade
dig, det rådde hon ej för.»
»Men jag, min Alfhild, är ej skuldfri! Kunde jag i
denna stund bedraga dig, vore jag en verklig usling. Vet
då, att jag, ej med ord, utan genom fina konstgrepp lät
henne ana, att hon hemligt var tillbedd! Sedan, då hon,
utan misstänksamhet, insugit giftet och det redan verkade
så, att både jag och hennes trolofvade märkte hennes hjertas
tillstånd, då drog jag mig kallt till baka och höjde och sänkte
vexelvis hennes känslor efter min viljas slafviska nyck. Du
ryser, jag ser det! Ja, väl må du rysa, men älska mig
måste du ändå, ty utan dig kan jag icke lefva, kunde det
ej ifrån det första, ögonblicket jag såg dig; annars. . . skulle
jag hafva bedragit’äfven dig. Men kärleken drog sitt
skyddande pansar omkring dig. Och äfven den hvita rosen, som „
här slumrar, skulle jag återfört från sin olyckliga förblindelse,
om jag icke vid min bön till din far blifvit afvisad på ett
sätt, som ty värr ånyo uppväckt de hämdfulla minnen, som
från lång tid till baka legat i min själ och hvilka blifvit
dubbelt närda af den wmmVvink, som genom sjelfva mitt yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
