Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Vännerna. Det högtidliga löftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga. Löjtnanten framtog emellertid hvad han begärt, och
sedan Sterner besett sigill och utanskrifter, bröt han ett stort
bref och inlade de öfriga till lägligare tid. Sedan han läst
detta, syntes han eftertänksamt begrunda något ämne, hvarpå
han, liksom efter ett fattadt beslut, sade till sin kusin: vDu
är lättsinnig Konstantin, men har i öfrigt heder och hjerta.
Skulle du kunna bevara och besvara ett förtroende?*’
‘Sannerligen/ svarade löjtnanten skrattande, ”du
framställer icke mina egenskaper i någon särdeles lysande dag, men
som du tyckes hafva åtagit dig mentorskapet för yngsta
telningen af Sternerska huset och jag föresatt mig att icke
blifva ond på dig i afton, så får detta passera samma väg som
det öfriga. Jag förklarar mig således beredvillig att
motsvara ditt förtroende och uppfylla hvad du önskar/’
’Blott en narr, broder, kan lofva att uppfylla hvad man begär
af honom, innan han vet hvarom frågan är. Jag begär icke
att du skall lofva någonting förrän du hört mig, men saken
är för mig af högsta vigt och får icke behandlas med din
vanliga lättsinnighet. Öfverväg noga, innan du lemnar ditt löfte,
ty är det en gång gifvet, så ber jag dig på förhand väl
besinna hvem som emottagit det!”
”Äh, så kom då en gång till saken!” ropade den liflige
Konstantin. ”Jag hatar företal värre än koleran. Derföre ber
jag dig icke pröfva mitt tålamod längre! Jag skall afhöra
dig med möjligaste största uppmärksamhet och, om du så
finner nödigt, egna en hel qvart till begrundande, innan du får
mitt svar.”
Nu började ryttmästaren framställningen af det ämne,
han ansåg af sådan vigt; men som det ännu icke är
nödigt att samtalets innehåll blir läsaren bekant, förbigå vi
detsamma tills vidare.
Under hela aftonmåltiden talades nästan intet. Få
löjtnantens ansigte fans ett sällsamt komiskt uttryck. Endast
hans väns mer än vauligt allvarsamma och högtidliga utseende
tycktes förmå den unge mannen att återhålla det löje, hvars
utbrott han synbart bekämpade. Vid slutet af måltiden fyllde
Sterner glasen, steg upp och yttrade: ”Måtte detta glas
besegla vårt vänskapsband för lifstiden, och måtte det vara
otänkbart att någon af oss kan fläcka sin ära med ett
löftesbrott!” Han klingade härefter med gästen.
Representanten. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
