Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Moderliga råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den besynnerliga blandning af sjelfförtroende, ömhet och
Återhållsamhet, Sterner visat, kunde hon ieke rått utreda. Hon
hoppades, emedan hon önskade det, att han hyste en innerlig
tillgifvenhet för henne: hon k&nde att så var, och lika
öfvertygad var hon ock att han visste det hon med hela det unga
hjertats första varma k&nsla besvarade den. ’ Och skulle han
äfven hittills ha betviflat det,” tänkte hon, ”så måste ju denna
sista händelse klart hafva öfvertygat honom .. . Men hvartill
denna besynnerliga och öfverdrifna hederskänsla, som han
talar om? Huru kan denna hindra honom från att gifva sina
tankar mera öppet tillkänna och derigenom på en gång befria
mig från den grufliga oro och ångest, hvari han vet att jag
sväfvar? Men långt ifrån att göra de rättigheter gällande,
som han förvärfvat öfver mitt hjerta, uppmuntrar han mig i
stället att noga pröfva den väntades förtjenster. Hans kärlek
och fasthet är mitt enda hopp; men di jag är ställd emellan
min fars myndighet och fruktan för den obekante friarens
ankomst, måste detta hopp småningom svigta. Om Sterner, i
händelse detta skall vara en pröfning, visste huru öfverflödig
den är, skulle mången svår storm, som nu förestår, lätt
undvikas. O, min Gud, då han en gång kommer, denne
fruktade man, som jag så orättvist redan på förhand hatar och
al-skyr, hvar skall jag finna mod att befria mig från inflytelsen
af hans olycksaliga anspråk, hvilka, grundade på det vansinniga
testamentet, alltid måste blifva oskiljaktigt förenade med min
fars intresse?9
Så långt hade Augusta hunnit i sina sjelf betraktelser, d&
postinspektoren hastigt ropade henne och införde den
öfverra-skade flickan till den i lika hög grad förundrade löjtnanten.
Hennes häpnad och förskräckelse, då hon igenkände den
fruktade gästen, gjorde henne alldeles stum, och hon egde icke
en enda redig tanke -eller känsla förrän hon hörde honom
förklara att han var förlofvad med hennes knsin Henriette
Stolt-senbäck, ord, hvilka för Augustas öron ljödo likt en sång
uppstämd af englar. Hon var för lycklig att kunna uttrycka sin
tillfredsställelse Öfver det oväntade ljus, som denna förklaring
tycktes sprida i saken: men hennes fars ogrannlaga
uppförande kom hennes kinder att låga af blygselns rodnad. Väl
tyckte Augusta att äonu mycket var outredt och besynnerligt,
men hon ville blott lyssna till sitt hjertas tysta aning, hvilken
tillhviskade henne att allting nu skulle slutas väl. Hastigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
