Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Man samlar sig vid bordet. Skålar. Tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna, ty mitt hjärtas varmaste önskan år nu uppfylld. I den
krets, jag ålskar och värderar, står i dag den man, som jag
högst af alla skattar, min fordne lärjunge, nu min bepröfvade
och trogne vån, en redlig medborgare, en nitisk och varm
menni-skovän. Måtte alla, som känna den fulla betydelsen af dessa
egenskaper, göra mig besked i ett glas, egnad t åt herr
rytt-mästaren Alexander Konstantin Sterner!’’
"Herr ryttmästare!” "Ryttmästar Sterner, jag har den
äran!* ropades om hvartannat från alla håll.
Jag dricker mycket sällan vin,” yttrade fröken Stålkrona,
sakta, ’ men för den, som förtjenar dessa enkla, men hjertliga
loford. tömmer äfven jag ined nöje mitt glas! När hon
satte det ifrån sig, träffade hennes ögon Sterners, i hvilka hon
läste en vältalig tacksamhet, och då — gud vet hvarföre :
jag vet blott att jag icke vet det — bortskymde tn dunkel
slöja glansen af de sköna ögonen. Hon sänkte dem genast
mot bordet. Ryttmästaren uppstod, utan att hafva märkt
denna rörelse, och höll nu i sin ordning ett litet tal för värden
såsom sin barndoms lärare, sin ynglingaålders ledare och sin
mannaålders vän. Hans stämma, fyllig och djup, men tillika
böjlig och mild, klingade ännu i allas Ör«n långt efter sedan
han upphört att tala; men hos hans sköna granne inträngde
den ännu djupare och åstadkom en verkan af olika
beskaffenhet med hvad de öfriga bordsgästerna erforo.
Wilhelmina hade sett Steruor några gånger i kyrkan, och
redan från första ögonblicket väckte han hennes uppmärksamhet.
Det allvar och den manliga bestämdhet, som uttalade sig i de
ädelt bildade dragen, äfvensom i hela hans väsende och
hållning, hade gjort ett djupt intryck på henne. Hela veckan
hade hans bild sväfvat för hennes inbillning. Det var icke
mera uteslutande tanken på att åhöra den vördade lärarens
kraftiga tal som förmådde henne att mer än vanligt längta
efter söndagen: denna längtan härrörde numera från en annan
bevekelsegrund. Hittills slumrande känslor hade vaknat,
vaknat så mycket mäktigare som de voro de första.
Uppfostrad i enslighet, nästan utan annat sällskap än
sina föräldrar och syskon och med e;t af naturen svärmande
lynne, trodde sig den unga oerfarna flickan i Sterners själfulla
aamtal och vänliga blickar se en återspegling af sina egna
lifligare känslor; och sjelf okunnig om deras tillvaro, uppsög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
