Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HvAd led hon icke denna natt, under hvilken hennes ögon
icke n&gon enda g&ng slutits af den v&lgörande sömnen! Hon
hörde sin fars steg genljuda i den lilla förstuga, som åtskilde
deras rum, och begrep lätt orsaken till hans oro. Hennes
hjerta klappade våldsamt af en ångestfull bäfvan vid det
minsta ljud, och förskräckt hopknäppte hon de späda händerna,
då hon hörde den förfärliga kraft, hvarmed postinspektoren
dundrade på bordet. Detta våldsamma uppförande midt i
natten tillkännagaf att hans sinne var i ett öfverretadt tillstånd;
och skulle detta ännu fortfara under morgondagen, visste
Augusta rätt väl att intet, vare sig förnuftsskäl, undergifvenhet
eller motsträfvighet, kunde inverka på honom. Hemligt närde
hon väl det hoppet att den förhatlige fästmannen ej skulle
återkomma så snart, men detta hopp försvann, då hon
igenkände hans gång och röst och hörde sin far, då denne i dörren
uppehöll honom, samt äfven till en del arftagarens svar. Den
arma Augustas hufvud svindlade, och en dödskyla genomilade
hennes ådror.
"Han är således återkommen, men ingen mer. O,
Alexander, måtte jag då uppoffras? Men utan en svår strid skall
det icke ske!* sade hon beslutsamt. nJag vill våga det
yttersta, och ännu, gudskelof, är det några timmar qvar.n
Så stridde hopp och hopplöshet en blodig kamp i den
unga flickans hjerta, och ju mera de ängsliga timinarne
fortskredo, desto mera tillbakaträngdes det förra, och en dyster
förtviflan slog der sitt läger, då den senare behöll valplatsen.
Klockan blef 9.
Hon gick ut i salen.
Unga Sterner inträdde, klädd i en präktig svart drägt,
hvilken tycktes erinra om dagens högtidliga betydelse. Han
nalkades Augusta* hvilken »att på soffan blek och stum
såsom de marmorbilder, forntidens stora konstnärssnillen
skapade, då de, för att återgifva den ideella skönheten, i dess
drag underligt sammanparade himmelskt lugn med jordisk
smärta och lidande.
"Min ljufva brud," sade Konstantin mildt och fattade
hennes hand, ’’denna stund är af vigt för oss båda. Jag
känner och vet att ni icke älskar mig. Åfven mitt hjerta —
jag tillstår det uppriktigt —• skulle i följd af er köld och
ännu en annan omständighet finna sig böjdt att upplösa det
band, som förenar oss, men det står icke i min makt Min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
