- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
221

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och underrättade henne, att han vore nödsakad att resa bort,
men blott ett par timmar.

»Herre gud, skall pappa resa nu, då pappa lofvat ge
Arve svar — hvad skall det bli?» sade Gabriella, bedröfvad
vid åsynen af faderns underliga ansigtsuttryck.

»Han är ju icke här än! Men kommer han innan jag
är tillbaka, så kan han väl ge sig till tåls en stund.»

»Är det då rigtigt angeläget, att pappa reser? Jag vet
ej hvarför jag är så orolig — men om Birger kommer hem,
om han saknat tulljakten och farit efter för att hindra Arve
att få sin önskan uppfyld, hur går det då?»

»Du får väl se. .. var icke pjunkig, flicka! Du skall
ha själ och styrka att bära hvad som helst, för det värsta
kan ändå alltid stå qvar. Se så, lipa icke — jag tål icke
se det! Du vet ju, att jag gör allt hvad du vill, säg nu bara
icke ett ord mera, utan låt mig i djefvulens namn komma
ut, innan» .. , jaktlöjtnanten kommer’, var han nära att
tillägga, men ändrade det till: »innan det blir för sent på
da’n!»

Sådan hade aldrig Gabriella sett sin far. Djupt
nedstämd, nästan betryckt, fann hon sig tvungen att lyda de
få-befailningar han hade att gifva. Hon följde honom till
bryggan, men hade af förskräckelse så när tumlat baklänges
ner i båten, då han med en ed, hvars genljud återskallade
från berget, utropade: »Hvar tusan dj... är Antons båt?»

»Den är borta, ser jag!» sade Gabriella förundrad.
»Det kan väl ingen fara vara med honom — han har helt
säkert tagit den i natt och rott åt en annan sida.»

»Fort upp på högsta klipporna», befalde Haraldsson
karlen, som skulle ro hans egen båt; »och se efter om
galningen ligger och krafsar bland säfven, som han plär göra.»

»Så vidt jag kan se härifrån, fins icke båten i närvåna!»
berättade den utskickade vid återkomsten.

»Jaså!» sade Haraldsson med ett lugn, lika iskallt som
det, hvarmed han föreslog Birger att förstöra tulljakten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free