Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likt spökrädda barn bäfva och fly undan vid det minsta
ovanliga,’ som möter depi när de äro ensamma, utan annat
skydd än sin egen klokhet, sin egen sinnesnärvaro.
Gabriella insåg i ögonblicket, att det ej var några båtkarlar, som
skulle begära att få lägga till, hon fruktade snarare, men hon
fruktade utan att tappa mod och beslutsamhet, att det
kunde vara några förrymda fångar från Karlstens fästning, hvilka
passade på tillfallet att under marknaden, då huset var
folk-tommare än vanligt, göra en påhelsning.
Hastigt reste hon sig, med beslut att icke låta skrämma
sig, och svarade tillbaka: »Vi äro hemma, stig in!»
»Det är bra!» yttrade rösten, som nyss talat, och en
storväxt rödbrusig karl, med blanka knappar i den blå
rocken, inträngde helsande och fästade på Gabriella ett par
forskande ögon. »Ar gubben Haraldsson hemma?» frågade han
och antog en uppsyn, som förkunnade Gabriella, att det
måste vara en vigtig person.
»Hur så?» svarade Gabriella. »Hvad vill ni honom?»
»Jo, jag och de här karlarne vi äro här på
magistratens i Marstrand vägnar för att göra en husvisitation och
söka upp något, som lär finnas gömdt här.»
Så snart Gabriella hörde, att det vore fråga om en
lag-;lig visitation, blef hon genast fullkomligt lugn, ty hon visste,
att smuggelgods icke på många år funnits i huset.
Boningshuset tycktes den vigtige mannen, som ej var
något för mindre än stadstjenaren i Marstrand, icke bry sig
om. Han begärde i stället att få nyckeln till sjöboden,
hvilken Gabriella utan tvekan lemnade, och sjelf följde hon med
för att kunna berätta sin far hur allt förhållit sig.
Sedan stadstjenaren och hans tre handtlangare vändt
upp och ned på alla gamla segel och tågstumpar, dem de
hvar för sig betraktade med ett intresse, som Gabriella ej
kunde förklara, drogo de sig längre bort i hörnet, der en hop
gammalt skepps-skräp låg förvaradt. Alla dessa persedlar
uppplockades nu på samma sätt. Hvarje sak vändes och synades
väl tio gånger, ja, till och med hvart enda kabelgarn i tågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
