| 90 |
En stadig staf af ene
jag skänker dig till stöd;
en ring af lindebastet
till tecken på min glöd.
En smula vax och tjära
frikostigt jag består.
Men sen skall min du vara
med både hull och hår.
Om vår’n skall skön du vara
och blomsterströ min stig;
när sommarhettan kommer,
du skugga skänke mig.
| 91 |
I hösten skall du öda
på mig din gyllne skatt;
och sedan -- aldrig knota
den långa vinternatt. --
Jag nog haft slika anspråk
på mången ann’ också,
men knappast någon kunde
sitt prof som du bestå.
