Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
var emellertid ej inskränkt till verkligt regerande
personer; ehuru den ej gafs åt andra än dem, hvilkas börd
dertill berättigade I Norden ansågos konunga-ätterna
härstamma från Gudarne, hvilkas prester äfven konungarne
voro. De synas såsom sådane i äldsta tider hos oss ha
burit sjelfva de Gudars namn, hvilkas gudstjenst de
förestodo’; genom hvilken förblandning de regerande ätternas
slägtledning så mycket snarare förlorade sig i det
öfver-menskliga. Konungaslägt var således äfven gudaslägt och
en adel, som låg i blodet.
Jemte denna adel bestod folket fritt; ty sjelfva de
regerandes makt var, såsom sådan, högst inskränkt. Till
konungadöme hörde treggehanda: högsta presterskap,
högsta domsrätt, och anförarskap i krig. Det nationella
presterskapet utöfvades vid de stora offerfesterna, som
tillika voro national-församlingar. Den presterliga
värdigheten var konungens både helgd och fara: det förra genom
den högre aktning, som gemenskapen med Gudarne gaf;
det sednare, emedan folket gjorde honom ansvarig för
dessas nåd och välgerningar, t. ex. för god årsväxt, och,
om en sådan länge uteblef, stundom fordrade hans lif till
försonings-offer. Tvenne konungar af Ynglinga-ätten hade
i Sverige detta öde. För öfrigt synes såsom konungen
endast i kraft af sin presterliga värdighet kunnat straffa *.
Straffrätt tillhörde honom ej såsom domare, emedan ingen
dotnare, i fråga om fria männer, egentligen egde den. All
rätt mellan dessa var Frid, en ömsesidig
öfverenskommelse om säkerhet till personer och egendom; och brott
emot denna frid försontes genom skade-ersättning och
böter, enligt ett af likar åsämdt värde. Domen innebar
förlikning, ej straff, det vill säga, kunde ej gå å lif och
lem; ty öfver dessa erkände den frie ingen herre, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
