Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Fullaste sysselsättning. De krigare, som voro en konung
med särskild pligt förbundne, utgjorde hans hof, — det
Följe (comitatus), som Tacitus, så lifligt och så noga
öfverensstämmande med det gamla Nordens minnen, hos
Germanerna skildrar. Detta Germaniska konungafölje var
adelns andra och feodalismens första källa i Europa, och
förtjenar att närmare betraktas till sin ursprungliga
beskaffenhet. — Det grundade sig på en personlig
förpligtelse mellan konungen och den som inträdde i hans följe,
hvarigenom den inträdande blef konungens man, på samma
sätt som i allmänhet tjenaren var husbondens; dock här
med den skilnad, att konungatjenst, då den var krigisk,
ej skadade friheten, och att äran gjorde bandet mellan
konung och följeslagare heligareHvarje konungafölje
var ett enskildt, mer eller mindre talrikt krigarförbund
under konungen såsom anförare". Krigare var äfven hvarje
fri man, och folket sjelft ett krigsförbund — det samma
som national-arméen, — hvarföre det äfven hos oss
kallades i fordna dagar Bondehären, Landshären u, och var
till hela sin indelning i Hundraden och Fylken
militäriskt. Skilnaden emellan den nationelle krigaren och
krigaren i konungaföljet var, att den sednare var krigare
till profession, och hette äfven derföre hos oss Kämpe,
tills detta namn sedermera förvandlades i Hirdman, Hofman
eller Följeman. Konungaföljet var företrädesvis krigsstånd
Detta krigsstånd var rörligare än landshären, och kriget
det mest konungsliga göromål; deraf — då konungarna i
afseende på den nationella hären voro beroende af folkets
goda vilja — inbördes täflan dem emellan, hvem som
skulle omkring sig ega de namnkunnigaste kämpar, det
talrikaste och tappraste krigarfölje, hvilket af sin
anförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
