Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
gre ned i sin natur uteslöto hvarannan, så att t. ex. ej någon
på samma gång kunde vara sin egen nian och en annans,
ju högre man kommer upp och i konungens grannskap
skulle mera förlikas. Så är det äfven. Ty att vara i
konungens pligt var att företrädesvis vara i fri pligt (in
plegio liberali), eller beröfvade ej egenskapen af fri man;
och detta användt på konungens krigiska hushåll eller
följe, en för alla Germaniska samhällen gemensam
inrättning, ur hvilken sedan hela feodalsystemet utvecklade sig,
sätter konungens män från början högst i detta system.
De voro, friheten oskadad, en herre med personlig pligt
och trohet förbundne; och då det var en företrädesrätt
för kungs-adeln, som äfven adlade afhängigheten, och ur
denna ädlare afhängighet sedermera adel äfven uppstod,
så ser man, att feodalprincipen var i samhället egentligen
adelns, liksom den republikanska det fria ståndets
princip. Likväl, ehuru detta sednare stånds lag eller
Landsrätten i allmänhet ej ansåg dem, som hörde till
Konungens hus, med samma öga som andra under husrätt
stående personer, så att t. ex. i Nordisk lag dråp på en
konungens man bottes eller förliktes lika högt, som på
en fri, utom särskild bot för konungens heder
(Tucka-bot), hvilken i sådana fall tillkom", så bibehöll dock hos
oss Bondelagen vissa stadgar, hvaraf synes, att den ej
mera fullt erkänt en konungens man såsom hörande till
de fries förbund. Så stadgar Vestgötalagen, att ingen
tjensteman må nämndeman vara, utan, tillägger han, det
sker både med bondens och häradshöfdingens vilja Men
att vara nämndeman var blott ett utöfvande af den hvarje
fri man tillkommande rätt, att kunna väljas till domare
eller förlikningsman**. Att lagen enligt regeln uteslöt
tjenstemännen (konungens eller hvilken annans som helst)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
