Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•144
tvingat, eljest hade staten ej uppstått, och hvart och ett
fördrag i detta ändamål varit utan kraft och verkan. Så
ser man huru desamma, som, låtande samhället uppstå
genom upphäfvandet af ett så kalladt naturtillstånd, i
sjelfva verket beröfvat det all natur och öfverlemnat det
såsom en yttre tillfällig inrättning åt den fria
överenskommelsen, sjelfva ej kunna fatta det annorlunda än
såsom en blind nödvändighet, friheten blott såsom sjelfsvåld
och lagen blott såsom despotism. — Så lider hvarje
ytterlighet ej blott sitt eget qval, utan nödvändigt äfven
den motsattas, liksom frossan också är feber. — Så
drifver den ena motsatsen, för sig tagen, oupphörligt in på
den andra. — Försoning, enhet, frid, der andra blott se
en yttre kamp och förstörelse, finnas endast för den,
som fattar sakerna i deras lefvande medelpunkt. Då denna
helt och hållet saknas i det abstrakt-empiriska tänkesättet,
så kan man redan på förhand vänta sig, att den
förbättring den berömde Locke företog med Hobbes’ theori,
ej skulle kunna häfva dess grundfel, hvilket är att fatta
alla förhållanden blott såsom yttre. För att på en gång
undvika det despotiska resultat, som uppstod af Hobbes’
samhällsfördrag, i hvilket folket gaf allt och behöll intet,
hvilket åter nödvändigt följde af den grundsats, att
högsta makten vore. odelbar och endast odelad åt en
regering kunde uppdragas, — för att, säger jag, på en gång
undvika denna ytterlighet och den andra demokratiska,
som röjt sig i independenternas lära, enligt hvilken
högsta makten ej kunde öfverlåtas, utan odelad förblef hos
folket, — gick Locke en medelväg, som förde till läran
om statsmaktens delning, hvars egentliga upphofsman han
är. Den högsta makten, anmärkte han, skiljde sig i
lagstiftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
