Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur»
stiftande och utöfvande makt. Den förra tillhörde folket,
eller dem, åt hvilka folket ville den uppdraga, den
sednare regeringen; och en laglikmätig, fri författning vore
endast den, hvari dessa båda makter funnos åtshiljda. Man
ser således, att han i stället för den absoluta öfvervigt,
som Hobbes inrymde åt högsta makten, ville genom
delning införa en jemnvigt; och det är från denna tid, som
balansen emellan makterna i staten spelte en så vigtig roll
i theorierna, och blef politikens högsta uppgift och
egentliga arcanum. Om denna jemnvigt skall ega någon verklig
betydelse eller ej, kommer likväl helt och hållet an på
sättet huru den fattas och yttrar sig. Den kan ha en
ganska sund mening. Men menar man dermed blott
tvänne eller flera i staten hvarann motvägande yttre
makter, eller i allmänhet en jemnvigt af makt, så är jeftmvigten
sjelf endast en förklädd, för ögonblicket hvilande fiendskap,
och Hobbes skulle med skäl kunna invända, att detta
blott tjente till att inom sjelfva den högsta makten
förlägga den strid, som just genom inrättandet af en högsta
makt bort upphöra, och utan hvars upphörande
naturtillståndet (som alltid yttrar sig i strid af like mot like)
ej heller upphört. Inkastet är ovederläggligt, så snart
man, såsom Locke, befinner sig med Hobbes på lika
grund. Ett tredje måste kunna uppvisas, hvari de skiljda
makterna äro ett och kunna förenas. Men uppfattas detta
tredje blott på ett yttre, mekaniskt sätt, så är dermed
heller intet vunnet. Af fruktan för despotismen, skulle
Locke bredvid detta tredje högsta ännu alltid behöfva
sätta ett fjerde såsom motvigt; Hobbes, af fruktan för
anarkien, öfver dessa bägge ett femte, såsom åter det
högsta; och så i oändlighet. Sådana äro den mekaniska
E. G. Geijeri Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 1 Band. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
