Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feodalism och Republikanism. Ett bidrag till samhälls-författningens historia - Bevis och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
hållets olikheter genom läran om det himmelska , ursprungliga
samhället, med hvilket menniskan redan här står i förbindelse, och till
hvilket det är hennes bestämmelse att, skiljd frän tidens band,
återvända. Ju kraftigare idéen om detta eviga samhälle (Guds rike)
af en religion framställes, ju större timliga uppoffringar kan den af
menniskan fordra. Frågar man således hvad som skiljer
naturtillstånd frän stat, sà är det enda af sund philosophi och historia
rättfärdigade svaret: en positiv religion. — Så ar det theologiska
begreppet om kultur, att det är en seger på den gamla nalurcnj
det rätta.
41 Sturleson, Ynglinga Saga, C. 2 och 20. Jfr. Björn
Haldor-sons Isl. Lex. och Loccenii Lexicon juris Sviogothici ad. voc. Drott.
" Ibi regnator omnium Deus, cetera subjecta et parentia. Ta c i t. 1. c.
a 39.
" Tacitus nämner Sacerdos civitatis såsom en särskild värdighet —
1. c. C. 10.
Sturleson 1. c. C. 20.
" Hund, Hun, som äfven läses och skrifves Chun, betyder 100. Af
Chun är Kunig, Konung, Kung, Hundrademan (centurio,
centena-rius). Redan Tacitus nämner, tillika med den militäriska
indelningen efter 100, att en äretitel uppstått af detta tal. Quod primo
numerus fuit, jam nomen et honor est. C. 6. Jfr. Ihre Lex.
Svio-G. ad vv. Konung och Hundrade.
" »Sedan spriddes riket och konungadömet i ätter, såsom desse
grenade sig», säger Sturleson (1. c. C. 40) då han beskrifver
uppkomsten af de många underkonungar, som Ingiald Illråda sökte utrota.
" Alla kropps- och lifsstraff äro ur curia Domini (Möser 1. c. 1.22.),
och ursprungligen främmande för de frias lag, så litet beroende af
en herres vilja, att Angelsaxerna till och med ej ville tillåta sina
biskopar att af egen myndighet ålägga fastor såsom andlig penitens,
utan lagligen bestämde sådana, der de fordrades. — Förträffligt äro
den Germaniska författningens grundsatser utvecklade af Möser.
Non casus et fortuita conglobatio turmam aut cuneum facit, sed
fa-miliæ et propinquilates. Ta c i t. Germ. C. 7.
51 Pars multæ regi, vel civitati, pars ipsi, qui vindicatur, vel
propin-quis ejus exsolvitur. Ta c i t. 1. c. C. 12. Konungens andel tillkom
e. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdelru 1 Band. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
