Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Första föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•183
Hafva vi väl derigenom statuerat all theoris absoluta
subordination under hvad man kallar praktiska ändamål?
Huru är det möjligt? Huru skall väl praktiken ensamt
kunna gifva seger för theorien, utan att den sednare
derigenom nedsänkes till blott routine och handtverk?
Kunskap är makt har den nyare tiden sagt, och känt med
sig att denna utsago är en sanning. Huru skulle väl
kunskapen vara en makt, om den i sig ej äfven hade en
sjelfständig kraft ? Och huru skulle denna kraft ega någon
sjelfständighet, om ej kunskapen tillika vore kunskap om
sig sjelf, — vore kännedomen om kunskapens eget
väsende, lagar och vilkor? Derföre riktar sig nödvändigt
all lära först och främst inåt. Den begynner med att
bilda kunskapens egen organ. Dess mål är denna organs
sjelfständiga verksamhet. Vi lära för lifvet — det är
sannt, men dertill fordras att läran ock skall vara
lefvande. Det finnes intet lif hos det, som ej har något
slags sjelfständighet.
Häraf följer, att lära och lefverne, skola och verld,
theori och praktik i sjelfva verket stå till hvarandra i ett
ömsesidigt förhållande, — att deras inflytande på
hvarandra yttrar sig i en vexelverkan. Ser man på sättet för
denna vexelverkan i det hela, så blir förhållandet mera
sammansatt. Hvarje bildningsgrad är ett resultat af bägge —
en produkt af på en gång yttre och inre orsaker. Vid
öfvergången från ett moment till ett annat kan än den
yttre, än den inre orsaken företrädesvis taga ledningen,
gifva väckelsen. Men den ena drager alltid den andra
med sig, och resultatet blir en samverkan af bägge. Man
ser i historien hastiga utvidgningar inom den inre verldens
synkrets — nya upptäckter, nya läror — stundom liksom
öfverväldiga den förutvarande verkligheten. Men dennas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
