Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Tredje föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•202
den till vårt eget, utan ännu närmast med vårt
beslägtadt. Det förhåller sig ej så; förvandtskapen till
Högtyskan är mycket tydligare. På det hela är den en egen,
lika märkvärdig som egendomlig dialekt. Jakob Grimm
har sagt mig, att språket är förträffligt, och
beundransvärdt i afseende på renhet, klarhet och formernas
rikedom. Man har i Italien efter Östgöta-väldets tider äfven
funnit gamla köpebref i detta språk. Den stora
folkvandringen gjorde en Babylonisk förbistring af både språk
och minnen; men äfven denna satte sig långt förr hos de
hemmablifna nationer af Germaniskt ursprung, såsom
Tyskar och Skandinaver, än hos de utvandrade, som
småningom förlorade äfven sitt språk. Ännu i Carl den
stores tid sjöngo hans Franker Tyska sånger, och man hör
sådana omtalade i Frankrike ända in i 10:de seklet. Carl
befallte, att dessa sånger skulle samlas, men ingen
sådan samling har kommit till oss.
Utan tvifvel voro gamla heroiska minnen ämnen för
dessa sånger, — sådana som uttryckligen omtalas hos
andra Germaniska nationer, af Jornandes hos Göterna,
af Paulus Diaconus hos Longobarderna. Bägge ha
skrifvit sina Latinska historier till en stor del efter sådana
gamla nationella sånger. Och Paulus kan till och med
lemna oss ett bevis på beskaffenheten hos dem, som ännu
i hans tid hos Longobarderna lefde qvar. Han var
samtida med Carl den store, kansler hos den siste
Longobar-diske konungen Desiderius och användes sedermera af
Carl. Utan tvifvel ha så väl ämnen som behandling och
språk i dessa hjeltesånger hos en stor del af de
Germaniska nationerna varit gemensamma. De gamla dialekterna
voro mindre skilda åt, än de sedan blefvo. Då påfven
Gregorius den store i 6:te seklet skickade missionärer till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
