Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Trettonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•295
mening som det sedan århundraden predikades och såldes,
ingalunda någon uttryckligen af katholska kyrkan
sanktionerad dogm. Det var en gammal praxis, för kyrkan
nyttig, och som den derföre lät ha sin gång och begagnade.
Till och med kyrkomötet i Trident, som sedermera först
och fullständigt bestämde den katholska dogmatiken i
motsats mot protestantismen, sanktionerade ej aftalet såsom
en dogm; det säger endast, att det har sin nytta med
sig, och går det sedan med lätt hand förbi.
Hvarföre nu Luthers anfall derpå, visserligen det
djerfvaste som hittills skett, men i hufvudsaken ej
innehållande annat än hvad inom katholska kyrkan ofta
blifvit yttradt, kunde blifva uppslaget till reformationen,
dertill medverkade tvänne orsaker: först tiden, sedermera
mannen. Den förras beskaffenhet i afseende på de
kyrkliga missbruken kan bäst förklaras liknelsevis. Så gör en
enda droppa, då måttet är fullt, att det öfverflödar; så
gör en liten gnista en stor eld, der brännbara ämnen i
öfverflöd äro samlade. Så förhöll det sig med denna tid
i afseende på de religiösa missbruken. Det var
religionens inre väsende, som emot dem bröt fram och gjorde
sig luft. — Betraktom nu mannen. En allt för stor
häftighet har blifvit anmärkt såsom Luthers stora fel, och
denna har, såsom hans fiender förebrått honom och hans
försvarare till en del måst medgifva, förledt honom till
många inkonseqvenser. Det är både sannt och osannt.
Luther var ej på en gång färdig. Han har mognat under
den strid, som han tände. Det är som en brons-staty,
gjuten i eld. Man märker hos honörn flera stationer, i
hvilka han är sig mer och mindre olik. Redan deraf
hans förmenta inkonseqvenser, för att ej räkna dem,
hvartill hans oförnekliga häftighet mången gång för ögonblic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
