Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Ny-Europeiska odlingens hufvudsyften med särskildt afseende på de akademiska studierna. Föreläsningar höstterminen 1845 - Sextonde föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•329
derpå. Visserligen har den verldsliga maktens anspråk,
att beherrska kyrkan, inom protestantismen stundom gått
ända till tyranni. Man vet, att den tyranniske Henrik
VIII i England, då han förklarade sig för kyrkans chef,
med detsamma lät åt sig uppdraga makten att bestämma
hvad hans undersåtare skulle tro eller icke. Man vet,
att ban med lika grymhet förföljde katholiker, som ej
ville erkänna hans supremat, och protestanter, som ej
ville erkänna hans katholicism. Den Anglikanska kyrkan
blef efter honom äfven företrädesvis en politiskt-rojalistisk
kyrka. Men också ser man denna öfverdrift framkalla en
annan, som genom presbyterianer, puritaner och
indepen-denter i England kullkastade både thronen och den
biskopliga kyrkan. Äfven i Tyskland ser man stundom
undersåtarne med våld tvingas att bekänna regentens lära,
äfven om skilnaden emellan hans och deras ej var större
än emellan reformert och Luthersk bekännelse. Men i
allmänhet hafva protestantiska furstar afhållit sig från all
tvingande bestämmelse i fråga om dogmernas fastställande;
i allmänhet äfven från alla despotiska förfoganden i fråga
om kyrkoförfattningen. Men kyrkans liksom statens
chefer ha de icke dess mindre varit, och utöfvat alla
rättigheter såsom sådana, — i Sverige mer än på något
annat ställe, med afseende på folkets röst. Den häftigaste
konung, som sutit på Sveriges thron, Carl IX, var oense
med sitt presterskap både i fråga om lära och
kyrkoförfattning (han närmade sig i båda afseenden till den
reformerta kyrkan). Han vexlade theologiska stridskrifter
med sin erkebiskop. Men han förföljde ej, och slutade
med att gifva efter.
Vi ha sett, huru universiteterna under Medeltiden
uppväxt såsom ett slags fria litterära korporationer. Ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
