Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Marcus Tullius Cicero. Tal vid akademiska rektoratets nedläggande den 13 December 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-184
Är det af ändamålets uppnående som hvarje
sträfvande endast skall bedömmas, så är det ett förfeladt lif
den vattenledning, som gick genom hans trädgård.) Bägge
bröderna flydde, för att till sjös söka en tillflykt hos Brutus i
Macedonien. Quintus, som återvände till Rom för att skaffa
per-ningar till resan, måste der gömma sig för de kringströfvande
mordknektarne. Hans son blef gripen, men kunde ej genom den
häftigaste tortur förmås att upptäcka hvar fadren var fördold. Vid
underrättelsen derom öfverlemnade Quintus sig sjelf. Han bad
blott att bli dödad före sin son. Sonen, som nu genom sitt
uppförande godtgjorde all den sorg han förut förorsakat sina närmaste,
begärde samma gunst, att bli dödad före fadern. Mördarne
svarade, att de skulle göra bägge till nöjes, delte sig i två hopar
och nedhöggo fader och son på en gång. Marcus Cicero steg
om bord på ett fartyg, men måste två gånger återgå i land för
motvind och begaf sig slutligen till sin landtgård Formianum i
trakten af Cajeta (nu Gaëta), der han hvilade. Han förföljdes.
Hans slafvar nödgade honom att åter fly och buro honom på
bivägar i en portchäs mot kusten. I en skog upphunno honom
soldaterna, anförda af militär-tribunen Popilius Lænas, hvilken
Cicero hade försvarat i en lifssak. Cicero förbjöd sitt följe allt
motvärn, lät sätta ned båren, drog förhängena tillbaka, utsträckte
hufvudet och ropade: »kom, veteran, och, om du åtminstone
förstår detta rätt, hugg till!» Hans blick slog soldaterna, så att de
stego tillbaka och höljde sina hufvuden. Då framträdde centurionen
Herennius, andra säga Popilius Lænas sjelf, och för tre hugg
föll hufvudet. Det skedde den 7 Sept. år 43 f. Ch. Popilius
förde hufvudet och de likaledes afhuggna händerna till Antonius.
Då satt denne till doms på forum i Rom. Han emottog
Ciceros hufvud med glädjerop och betalte derför tiodubbelt det
utsatta priset. Fulvia, hans gemål, drog ut tungan och
genomstack den med en nål. Hufvud och händer blefvo, enligt
Antonii befallning, uppspikade på den offentliga talare-tribunen. Då
gret Rom, säger FI o rus. I trakten af Fond i (ej långt från
Ter-racina) ser man bland ruinerna af den fordna staden många
lemningar af gamla grafvårdar. Den största bkall vara Ciceros, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
