Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Marcus Tullius Cicero. Tal vid akademiska rektoratets nedläggande den 13 December 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-185
som vi betraktat. Den sak, för hvilken Cicero lefde, var
en förlorad; och hans snilles glans har endast lyst
Romerska friheten till grafven. Ej heller kunna vi i och
för sig sjelf sätta ett så högt värde på denna talarekonst,
som var hans förnämsta politiska medel, och hvari han
var en så utomordentlig mästare. Det är ett vanskligt
fält. Den politiska talaren orenas nästan oundvikligen af
sitt ämne. Alltför ofta är han dömd att bearbeta hopens
passioner: ett ämne, som lätt växer sin mästare öfver
hufvudet. Passionernas storm kunna ord väcka, ord sällan
lugna; ty den stormande passionen hör ej heller.
Mästaren befinner sig här slutligen i häx-lärlingens fall, som
ej kan finna ordet att binda de andar hans besvärjelser
framkallat. Att Cicero gjorde sin lycka såsom sakförare,
har ej fördelaktigt inverkat på hans öfriga egenskaper;
och han kan sjelf redan anföras såsom ett bevis för den
erfarenhets-sanning, att en stor advokat har svårt att bli
en god statsman’. Ciceros karaktersfel äro alla rhetorns.
Äfven såsom vittra arbeten sätta vi högt öfver hans be-
rättad på samma ställe der han mördades. (Tischbein till
Goethe den 10 Juli 1787. Goethe’s WerkeBand. 29.)
* Ehuru många statsmän äfven blifvit juridiskt bildade, har dock
sällan någon advokat gjort sig stort namn såsom statsman. Det
gäller ännu mer i nyare tider. Uti intet Europeiskt land står
advokat-ståndet högre än i England, och de utmärktaste af
professionen sitta gemenligen såsom kronans jurister i parlamentet. Bland
dessa har ingen varit berömdare än Erskine; men han förmådde
ej upprätthålla sitt rykte i parlamentet. Det samma har händt
Brougham. Lörd Melville, en af de få advokater som haft
stora administrativa talenter, var i sin profession ganska
medelmåttig. I Fransyska revolutionen, såsom i alla borgerliga
oroligheter, ha advokater varit särdeles verksamma; men äfven Gironden
hade blott stora talare och ingen statsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
