Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne öfver Georg Stjernhjelm, uppläst i Svenska Akademien den 20 December 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n\
na. Nog af, hon var på en gång Platonisk och
orientalisk.
Man frågar kanhända: hvarföre uppehålla sig med en
i alla fall ofullständig skildring af så olika sträfvanden,
istället för att hufvudsakligen fylla det inskränkta
utrymme, som blifvit oss tillmätt, med en utförligare skildring
af Stjernhjelms förtjenster om Svenska vitterheten och
skaldekonsten, som bäst hade egnat sig åt detta rum och
detta ställe? Vi svare: emedan Stjernhjelm skalden ej
är begriplig utan Stjernhjelm vetenskapsmannen, liksom
ingendera utan Stjernhjelm medborgaren och menniskan.
Det är äfven vår uppriktiga mening, att Stjernhjelm
ej var mer skald än han var tänkare eller patriot eller
mycket annat, som han äfven var eller åtminstone
kunnat blifva. Om ett sinne, känsligt på en gång för
sakernas äfven finare skilnader och för deras
sammanhang i ett anadt helt; om derjemte en bildningsgåfva,
mäktig alt återgifva och hos andra väcka intrycket så af
denna outsägliga mångfald som enhet, tillsammans utgöra
hvad man kallar en poetisk natur: så var Stjernhjelm
i hög grad en sådan, äfven om han aldrig utmärkt sig
genom skönskrifveri i vers eller prosa, en färdighet, som
nu för tiden det bildade språket så ofta besitter, i stället
för den skrifvande. I hans dagar var det annorlunda.
Språket låg ännu rått och ouppodladt. Sjelfva våra
eröfringar hade på vårt språk skadligt återverkat och fyllt
det med främmande beståndsdelar. Man måste känna det
barbari, hvari det i följd deraf förfallit, för att rätt
värdera allt hvad det blef under Stjernhjelms hand, som
med medfödd bergsmanna-skicklighet liksom genom en
egen smältning dref ut Svenskans rena, klingande metall
£ G. Geijer t Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 2 Band. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
