Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver Esaias Tegnér, uppläst vid den minnesfest öfver skalden, som firades af Litteratur-sällskapet i Stockholm den 15 December 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-314
sig vara i stora verlden äfven midt i ödemarken. Och
hvad är slutligen skönare än utloppet af en stor flod, som
med sig förer den menskliga flitens alster! Hvad talar han
ej om! Hvilka minnen lifvar han ej! Det är som om alla
tankar finge vind i seglen. Jag har känt det vid hvarje
återseende af min fädernebygd.
Om jagten har jag ej stort att förmäla. Den gick sin
gång mig förutan, tills frukosten samlade oss i en vacker
skogsbacke, och en kort hvila gaf nya krafter. Jag
föreslog då en längre vandring öfver de skogar, som skilja
Uddeholms-verken från Rämmens bruk, beläget på gränsen
emellan Wermland och Dalarne. Tvänne fågelskyttar läto
förmå sig att med mig taga denna väg. Vi gingo åt öster.
Det öfriga jagtsällskapet förlorade sig snart åt ett annat
håll. Vår väg var för lång att tillryggaläggas på en dag.
Vi tillbragte natten i en hölada på skogen, och fortsatte
vår vandring, väckta af en ny, den herrligaste morgon.
Det östra Wermland — den egentliga Wermlands
bergslag — är till sitt skaplynne skiljaktigt från landets
vestra och mellersta del. Det är det sednast odlade,
emedan det genom sin mångfaldigt brutna belägenhet satt de
mesta svårigheterna emot mensklig odling och gemenskap.
Också är det endast jernet, som genom dessa berg och
dalar kunnat bryta bygd. De långa, genom allt mer sig
öppnande höjder fortsatta dalsträckningar, som bilda
bäddar för de stora strömmar, som eljest öfverallt dela
landet från norr till söder, återfinnas ej här; deremot stöter
man öfverallt på grupper af större och mindre sjöar,
förbundna genom åar eller sund, hvar och en med sitt
omgifvande bålverk af skogkransade berg. Det hela är
liksom en uppe i bergen inkastad skärgård. I en dal
mellan sådana vatten visade sig om aftonen för oss det tref-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
