Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnes-tal öfver Esaias Tegnér, uppläst vid den minnesfest öfver skalden, som firades af Litteratur-sällskapet i Stockholm den 15 December 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-316
skildring, om jag ej fruktade att trötta mina åhörares
uppmärksamhet. Det vore ett ämne för en idyll af egen
art, ehuru af den bastanta sorten, särdeles hvad
välfäg-naden angick. Men också var man i rörelse från morgon
till qväll i fria luften. Ett utmärkande drag hos denna
tids ungdom var dess stora lust och kärlek för
kroppsöfningar, som öfverallt kanske äro behöfliga afledningar för
en samlad alltför yster ungdoms-liflighet. Denna lust
delades af båda könen och inskränktes ingalunda endast till
dansen. Våra damers drifhus- och kammar-lif var för
denna tidens Wermlands-flickor okändt. De deltogo i husets
både nöjen och arbeten, som vexlade med årstiderna. Att
bära aftonvard till det på åker och äng sysslande folket
var en högtid för husets döttrar, och de försmådde ej att
svänga om i polskan, om också kavaljeren vid
uppbjudningen förläget strök håret bakom örat. I enke-leken
profvade mer än en sylfidisk gestalt sin snabbhet, och
ungdomens anskri under kälkåkning utför långa backar
skal-lade om vintern vidt omkring nejden.
Midt i detta ystra lif gick ensam en tyst främling.
Man kunde kalla honom den frånvarande gästen ibland
de många närvarande. Han var smärt och spenslig, med
ljust, lockigt hår och blåa, särdeles klara ögon. Men dessa
ögon tycktes ej se något framför sig, och deras egare
vankade omkring liksom i en half dröm. Blott om hans
uppmärksamhet väcktes på något, strålade dessa ögon med
ett eget skalkaktigt ljus, vanligen åtföljdt af ett blixtrande
infall och ett godmodigt småleende. Det var Esaias
Tegnér, då förlofvad med Anna Myhrman, yngsta
dottern på Räminen. Jag kom nu ihåg, att jag sett
honom en gång förr. Han kom då till min fars hus,
sittande bakpå kronofogden Brantings chäs, och berömdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
