Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Den 1 Febr. 1834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13.
förundransvärd mognad. Min Gud! jag var, eller rättare
(ty jag vill alldeles icke neka det förledande af ögonblickets
bifall), jag blef allt mera tröstlös öfver min omognad.
Ingenting är att misstro sà som tidiga framgångar. Man
borde bli rädd för dem.
Man talar om ungdomens lycka. Och ej vill jag
förneka en känsla, så allmän och naturlig, som den för
vårens fägring och morgonrådnans prakt. Men finge jag
om-lefva någon del af min lifstid, jag toge den tidigare eller
sednare. Af ungdomens lycka har jag föga att säga. Ej
såsom egde jag att klaga öfver yttre olyckor: jag hade i
afseende på min ställning intet att önska; ej heller öfver
ovanligt svåra förvillelser: jag har genomgått lidelsernas
stormar, ej utan stora faror, men utan skeppsbrott. Men
väl minnes jag hvad som under hela denna tid var
föremål för min afund, en känsla, som eljest är mig
främmande. Det var deras lott, som af naturen äro utrustade
med bestämda anlag, hvilkas utveckling, de må vara stora
eller små, fortgår i jemn ordning. För dem lägger dag
efter dag en liten summa till lifvets facit: det är ett
fredligt, stilla förvärf, som växer tillika med deras inre lycka
och sprider lycka omkring sig. Jag tyckte mig sakna allt
sådant. Ingen har varit så utan sjelfförtroende. Det enda,
hvaraf jag hade medvetande, var en oändlig förmåga att
emottaga, en receptivitet utan gräns, men så utan
sjelfbestånd och liksom utan personlighet, att det ofta var mig
som om en skugga skulle kunnat undantränga mig och
taga min plats. En Tysk har skrifvit en roman om en,
som sökte sin förlorade skugga; jag skulle kunna skrifva
en verklig historia om en, som sökte sitt sjelf Ett slags
nöje af att subordinera, en böjelse att draga mig undan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
