Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
med någon af poesiens naturliga åldrar, som med någon
af menniskans.
Men det är blott i den gamla poesien som vi tycka
oss återfinna bildningens rena och vackra förhållanden och
en konst, som sjelf blott var blomman af de lyckligaste
natur-anlag. Den nyare deremot — ehuru jag ej tvekar
att påstå, att den till sin ursprungliga anda är djupare än
den antika — har hittills synts föga på vägen att bilda
sig till ett naturligt helt, utan utmärker sig snarare genom
söndring och förvirring. Den har äfven börjat med
natureller folkpoesi. Men den fortgick blott i bildning, för att
lära sig förakta sin källa; hvarföre den ock vid första
påseendet visar det besynnerliga skådespelet af en konst utan
natur, eller som söker naturen med osäkerhet. Besinnar
man orsaken till denna sällsamhet, så synes den närmast
vara härmningen efter de gamle, hvarigenom den nyare
poesien på en gång ville tillegna sig alla en redan
fullkomnad bildnings fördelar och, för att inympas på en främmande
stam, lösryckte sig från sin naturliga grund.
Beskaffenheten af denna härmning förbjuder oss dock tro, att den
var grundad på något klart erkännande af den gamla
poesiens stora och väsendtliga företräde, hvilket ligger i dess
organiska utveckling till ett sjelfständigt helt. De nyare
både då i synnerhet i detta afseende sökt träda i Grekernas
fotspår och lärt af dem att utbilda sin naturpoesi i
frukterna af en originell konst, hellre än att sätta sin ära i
en ytlig och oväsendtlig likhet med så förträffliga mönster.
Men det fordras redan en hög grad af egen originalitet
för att rätt värdera den hos en annan. Att antaga den
andras och nöjaktigt uttrycka den, är en förmåga mer;
så att med fullt skäl kan sägas, att för att rätt imitera
fordras att vara sitt original öfverlägsen. En anmärkning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
