Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Här möta oss straxt de frågorna: hvad är uppfostran?
och huru skall den inrättas för att få namn af moralisk?
Uppfostran är ej annat än utveckling af menskliga
förmö-genheterna. Men då alla dessa tillhöra en varelse hvars
sjelfva grundförmåga det är att vara fri; så följer af sig
sjelft att denna utveckling ej kan annat än sjelf vara det;
ty det är just friheten, sjelfständigheten, som skall utveckla
sig. All bildning är blott denna sig sjelf bildande inre
kraft, som genom ingen främmande åtgärd kan ingjutas;
den kan i allt yttre blott få anledningar till verksamhet
och ämnen derför. En uppfostrare borde aldrig glömma
att han har en fri, odödlig varelse under sin vård, som
sjelf en gång måste ansvara för sina gerningar, som
oaktadt allt hans bemödande en gång går sin egen väg till
lycksalighet. I stället att göra den blott till en pregel af
sina reglor och sin konst, bör hela hans arbete syfta
derhän att den unga menniskan må blifva ett uttryck, så
kraftigt och fullständigt som möjligt, af allt hvad hon
genom naturen var ämnad att vara. Hela hans medverkan
måste inskränka sig till att för denna utveckling undanrödja
hindren. Han måste nyttja den största varsamhet att ej till
naturens egna hinder lägga konstens; mån om att bilda, bör
han bäfva för att missbilda. Om således all uppfostran till sin
verkan, genom sakens natur, är och måste blifva indirekt,
så är det klart att, om det funnes en egentligen moralisk
uppfostran, den måste vara det allramest. Om man också
utifrån skulle kunna ge en menniska allt annat; en god
vilja kan ingenting i verlden ge henne, utom hon sjelf,
derom kommer man öfverens. Ty tvingar man henne att
handla på ett visst sätt, så vill hon ju icke? och kan
tvånget, det må vara af hvad beskaffenhet som helst, bita
in i hennes natur som vana, så sker det ju blott deri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
