Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
pens förklaringsgrund, att de tvärtom i detta afseende
endast ega en negativ betydelse, d. v. s. de äro det,
hvarförutan ej kunskapen skulle kunna finnas, ej det,
hvarigenom han finnes. T. ex. för att hålla oss vid den sats
som vi genom analys af personlighets-begreppet funnit, att
nämligen all personlighet endast finner och förnimmer sig
genom en annan; så är visserligen detta först och främst
en sinlig förnimmelse genom ögat, örat o. s. v. Likväl
innehåller det materiellt-sinliga intrycket, för sig taget,
ingenting öfversinligt; ehuru det just är det öfversinliga som
jag genom detta sinliga erfar, nämligen en intelligens utom
mig och med detsamma mig sjelf såsom intelligens. På
denna ömsesidiga förnimmelse af intelligens och intelligens
hvilar likväl all realitet, äfven naturens egen; hvarföre
också ett sinligt intryck, som, under lika omständigheter,
hvarje annan ej skulle erfara lika med mig, genast förlorar
sin objektivitet och förklaras för en villa.
Vidare: en närmare aktgifvelse visar att, om ock
intelligensens förhållande till sig och andra sinligt förmedlas,
denna samma förmedling likväl i mån af intelligensens egen
utveckling träder tillbaka, och ifrån det välde som den i
början utöfvat gifver rum för ett mera omedelbart, eller
endast af sig sjelft förmedladt, andeligt förhållande. — Så
födes och utvecklas intelligensen i naturens sköte; ehuru,
då hans utveckling tillika är hans emancipation, naturen i
honom födt en varelse som är utöfver och uppöfver henne.
Den intelligensens lag, att han först i en annan kan finna
sig sjelf, visar sig hos den späda intelligensen, hos barnet,
på det egna sätt, att det först anser sig sjelft för en
annan, benämner sig t. ex. blott i tredje personen, innan
den epok inträder då det säger jag. Äfven detta jag är
till en början sinligt: viljan vet blott om sig såsom begår;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
