Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
som i vissheten om sin egen existens aldrig kommit längre
än till mening, och som äro nöjda dermed emedan de ej
kunna föreställa sig någon högre visshet. För dem är det
tillfälliga, föränderliga och sinliga i tingen det absolut reella.
Derföre förhålla de sig äfven helt och hållet passift emot
dem och taga blott tillfället i akt att njuta hvar något är
att förtära. Deremot har för den kraftfulla karakteren detta
tillfälliga och rent sinliga i tingen så litet någon väsendtlig
realitet, att den tvärtom i hvarje sin handling på det
starkaste förklarar sig emot en sådan tanke och oupphörligt
förändrar och bildar detta tillfälliga i sin verld efter
förnuftiga afsigter, det vill säga, förstör tillfälligheten i tingen.
Men för att blifva medvetande af frihet — och
friheten är ej annat än sitt eget medvetande; en frihet som
ej vet af sig sjelf finnes också ej — fordras ej blott alt
man skiljer sig sjelf ifrån tingen. — Det ligger någonting
mer i denna skilnad än vi hittills uttryckt, och som först
gör den möjlig. För medvetandet fordrades att det antog
en af sig oberoende verklighet: det vill åter säga detsamma
som en verklighet hvilken är sin egen orsak. Att
förutsätta en sådan, är nu delsamma som att förutsätta frihet,
i hvars begrepp just ligger att den är sin egen orsak.
Således för att bli medvetande af min egen. är nödvändigt
att jag förutsätter en frihet utom mig eller andras
frihet. Jag kan ej tänka mig sjelf utan såsom hörande till
ett slägte af fria varelser. Att menniskans medvetande af
sig sjelf såsom fri, och med detsamma af verlden, beror
häraf, det känner det sunda förnuftet rätt väl igen i
erfarenheten; i den, t. ex., att en menniska som uppväxt
utan allt umgänge med eller kunskap om sina likar, i
ingenting skiljer sig från djuret, liksom deruti alt man i
sjelfva verket endast får medvetande af sin egen karakler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
