Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
under den lifligaste verksamhet, vet ännu ej hvad ett
sådant lif vill säga.
Man inser utan tvifvel otillräckligheten af denna
negativa moralitet. Men huru skall då viljan kunna uttrycka
det positift goda? Endast så vida den inträffar med den
rent förnuftiga viljan, derigenom upphäfver sin frihet,
såsom tillfällig och laglös, och höjer sig till en frihet som i
sig sjelf bär sin nödvändighet och sin lag. Derigenom
utplånas först personlighetens vedervilja mot moraliska lagen;
en vedervilja, hvilken, så länge den finns, gör hvarje
handling syndig, om den också bure allt utseende af dygd,
och som, emedan den med personligheten födes, är den
egentliga arfsynden hos menniskan. Då först gör du det
goda ej med tvång och ängslan, utan med ett fritt och
lustigt mod och af kärlek. Då först besitter du den rätta
säkerheten att din afsigt är ren, att din öfvertygelse är
den bästa. Denna säkerhet yttrar sig, i och för sig sjelf,
deruti att, då det goda öfvergått till själens natur, du
känner dig omöjligt kunna på annat sätt handla. Den
yttrar sig jemförelsevis deruti att du värderar din
öfvertygelse oändligt högre än allt annat och ej drar på minsta
sätt i betänkande att för den uppoffra egendom, blod och
lif, väl vetande att det rätta lif du lefver är oförgängligt.
— Vi hafve funnit att all tro utgick från tron på ens
egen tillvarelse; vi hafve också funnit att all tro vore i
grunden tron på Gud. Här äro nu först dessa sätt att
se blott ett och detsamma. Tron på egen verklighet är i
sin rätta bemärkelse tro på mitt eviga lif, på min
odödlighet; derigenom skiljer sig då tron helt och hållet från
mening och är den emotsatt; ty meningen är tillfällig,
emedan hon har till föremål blott det tillfälliga och
förgängliga. Men genom denna sin beskaffenhet är tron också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
