- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
184

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

af en gudomlig uppenbarelse ur sjelfva förnuftet och
moraliteten bevisad. Det finns ej en verldslig moral och en
andelig moral. Det gifves blott en.

Vi hafve således besvarat den frågan, huru den
menskliga och gudomliga viljan kunna vara ett, eller huru
friheten i sig sjelf kan vara nödvändig, hvarförutan den
saknade realitet. Men utan tvifvel måste menniskan kunna
ega medvetande af denna enhet. I vidrigt fall funnes blott
hos henne nödvändighet utan all frihet; hon vore utan
sitt vetande och viljande blott redskap för en högre
nödvändighet. Men huru kan hon få medvetande af en sådan
enhet hos sig, då allt medvetande af sig sjelf först är
möjligt genom motsatsen emellan frihet och
nödvändighet? Denna fråga leder oss till upptäckande af historiens
sjelfva princip.

Jag har blott medvetande af mig sjelf i motsats med
ett yttre. Jag kan således ej finna min vilja såsom
enheten af frihet och nödvändighet utan en sådan motsats.
Det motsatta kan ej vara friheten för sig betraktad, ej
heller nödvändigheten; ty de äro såsom motsatta redan
upphäfna i enheten. Detta motsatta måste sjelft vara en
enhet af frihet och nödvändighet, men utan medvetande,
då den deremot i själen finnes med medvetande. Denna
yttre medvetslösa enhet är naturen. Naturen verkar i
alla sina alster efter regel och afsigt, men fullkomligen
blindt och utan att sjelf veta af någon afsigt. Man kallar
den oförnuftig: — med rätta; ty den är utan medvetande,
således utan förnuft. Likväl är den i det enskilda såsom
det hela ett uttryck af den beundransvärdaste vishet och
det fullkomligaste sammanhang; och således åter förnuftigt
Det är denna medvetslösa men innerliga enhet af frihet
och nödvändighet i naturen som ger den hela sitt rörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free